Nya bloggen finner du här. Inga förebrående miner nu, tack. Jag vet att jag är en hopplösing. Lägg nya adressen på minnet nu & så hörs vi sen.

Vad hinner man göra på 30 minuter?

Jag googlade mig själv nyss. Det var inte jag, Gabriella West, som blev den första sökträffen. Nej, det var en töntig, okänd författare från Irland eller något. Och på bilder hittade jag såklart hennes bok. Men jag antar att det är bättre med en bok än en porrstjärna.. Eller?
Söker man på bara "gabriella" kommer det fram en massa bilder på Vanessa Hudgens från töntmusikalen High School Musical. Var är porrstjärnorna och modellerna som brukade  dyka upp förut?!

För övrigt har jag verkligen inte världens vackraste utsikt från mitt fönster just nu.. En lönnfet, hårig, rökande man endast iklädd handduk & träskor. Inte snyggt..

Jag är extremt, olidligt uttråkad. Det är så orättvist, solen skiner och jag vill vara ledig på lördagar som normala människor men nej, jag är ledig & ensam på måndag istället och dessutom stövlar Lotta in på mitt ful kontor och berättar att det ska regna på måndag. Jag känner mig ytterst orättvist behandlad: ledig på regniga dagar, totalt pank när det är sommarrea i stan och är därmed helt obenägen att handla kläder och välbehövda skor. In fact, det är så jävla helvetes himla orättvist!

Dessutom kom mamma hem från shoppingen igår med ett par underbara kilklacks-skor som jag gärna hade köpt själv, och menar stolt att jag absolut inte får låna dem.

        
Donna Girl / Brandos.fi                                                                   Hm.com


               
                Hm.com                                                                  Hm.com

Vad ska jag göra nu när jag inte hittar fler internetaffärer att göra önskelistor på? Jobba? Hahahahahahaha.

Igår kväll var väl helt okej, maten var god, överåt och ångestdrabbades innan sömnen slog till men det är småsaker. Idag kommer Jenna hit, det är skönt, vi skrattar alltid som galningar när hon är här & jag älskar det.

Antar att jag borde åka till affären nu och handla diverse varor vi kommit överens om, samt lite godis för att understryka min dubbelmoral. Men det är ju ändå lördag, och jag provade en skjorta i morse som passade perfekt. Det gjorde den inte i vintras och det är först en underbar känsla. Det också, alltså.

---

Igår eller något läste jag en finlandssvensk tjejs blogg. Hon skrev i ett inlägg att hon skulle utmana sig själv till att varje dag göra nya klädkombinationer och alltid byta ut byxorna, toppen eller tröjan. Och inte köpa nya kläder innan hon sett hur många kombinationer hon fått ut från sin garderob. Antog jag, iallafall. Fattar ni vilken smarting? Jag skulle aldrig komma på något sådant själv. Dels för att jag vill vara lika rik & cool som alla andra och köpa nya kläder åtminstone 4 gånger i månaden (vilket jag aldrig gjort och troligen aldrig kommer att göra, men jag gillar att drömma) och dels för att jag inte har någon koll alls på vilka plagg jag har i mitt klädskåp. Det skulle dock vara rätt smart om jag skulle ta reda på, men jag gillar liksom att få överraskningar ibland när jag inte har någon aning om vad jag ska ta på mig. Det mesta som dyker upp och surprisar mig är sådant jag inte fick på mig i vintras = bortglömt längst in i skåpet. Men nu har jag hittills inte hittat något som suttit som ett oplanerat korvskinn. Helt okej.

Nu ska jag handla.. eh, mat.

Jag är på värsta möjliga humör. Ett sådant där humör när man sitter och stirrar framför sig och försöker låta bli att blinka, så att inte tårarna rinner över och man tappar självbehärskningen en gång för alla (varje gång det händer) och bryter ihop. Jag hatar den känslan, det finns liksom inget värre än att tappa kontrollen över sig själv. Jag kommer sluta som en riktig bitterfitta ikväll, om inte tjejerna lyckas muntra upp mig. Men troligtvis inte, eftersom mitt största problem jag har i huvudet är vikt & mina äckliga armar, och det lär inte bli bättre av en bunt söta tjejer runt mig. Tjejer som har rätt att äta precis vad som helst, utan att någon tänker: Den där ska väl inte äta mer, så tjock som den är.

Jag hatar, verkligen hatar, hatar hatar hatar detta vidriga kroppsideal tjejer utsätts för. Jag hoppas verkligen att killar uppskattar att de är killar. Är man kille är det okej att vara lite fet, det är ingen som bryr sig & det gör faktiskt ingenting om dina fula badbyxor halkar ner så att du visar lite för mycket av ditt håriga arsle & möjligtvis övriga paket. Som är lika hårigt som dina ben, din mage & ditt bröst, dina armhålor, din rygg & ditt ansikte.

Tänk om min bikiniunderdel skulle halka av helt när jag dyker & jag skulle råka visa upp en orakad fitta eller ha glömt att raka mig under armarna, så att alla kan glutta in i en djungel när vi spelar volleyboll. Eller om någon skulle se att jag glömt raka benen innan jag tog på mig kort-korta kjolen. Fy helvete, alltså! Och herregud vad äcklig jag är när jag är 50 och har en liten mustasch på överläppen. Ja fyfaan vad äckligt. Jösses.

Det är så jävla orättvist. Och jag har mer:
Kvinnor har lägre lön för samma arbete som en man gör, men större utgifter i samband med till exempel månatliga helvetesveckan. Bindor & tampisar är jävligt dyra, ska ni veta!

Kvinnor ska jämt & ständigt lukta gott, vara hela & rena och helst ha supersexiga, ultrafeminina spetsunderkläder vid knullet & männen har äckliga femdagarskalsonger med brunrand. Och helst av allt lukta svett också, vet ni, då blir vi jätteglada, vi tjejer.

Om en kille ligger med fem olika tjejer i veckan & skryter om det, är han en beundrad player. Ligger en tjej med fem olika killar på en vecka är hon slampig & mycket, mycket allmänt hatad.


Nu åker jag på tjejkväll i en långärmad tröja, det är bäst för någon att maten är god & filmerna bra.

Sitter och deppar över att solen skiner, det känns liksom inte så bra att sitta inne på ett kontor framför en dator när jag lika bra skulle kunna ligga på stranden och bli brun & fin, men jag antar jag får satsa på BUS istället. Betydligt säkrare, står det överallt där brunhet diskuteras. Och visst. Jag vill vara säker. Absolut.

Jag kom på en grej nyss. När jag vaktade de två ungarna tidigare i sommar, sa sjuåringen åt mig en gång: Varför är vuxna så rädda för allting?
Jag hade sagt åt honom att ta på sig en tröja när vi gick ut så att han inte skulle börja frysa i blåsten. Och vet ni. Det där han sa stämmer. Exakt på pricken. Mamma är orolig när jag åker på danser & grejer, hon påstår att jag ska börja knarka. Vi diskuterade Rockperry & andra festivaler, och det enda hon kommenterade var drogerna. Hon suckade och klagade när jag tog på mig minikjolen & dubbla tights på högstadievintrarna och travade iväg 50 meter till bussen. 50 meter. Jag skulle hinna få blåskatarr på 50 meter. Eller, 100 meter, jag gick ju samma sträcka när jag klev av bussen hemma. Ja. Vuxna är rädda jävlar. Och jag är rädd för att bli vuxen.

Nu stänger jag för idag, om en stund grillparty med tjejerna, där behöver man iallafall inte vara vuxen & mogen. Efterlängtat!

Varannan-timme bloggning igång igen. Men jag har en blogg som det är meningen att jag ska blogga i, eller hur, så därför kan det inte spela någon roll att jag uppdater ofta. Eller är jag desperat? Det här var svårt.
Vilket jävla bloggträsk, som någon Kattis eller något sådant alltid kommenterar åt folk som nyss gjort nya bloggar (tro mig, jag vet).

Nu ska jag bara dammsuga min arbetsplats & sen ska jag spendera resten av mina timmar i anställning för dagen med att läsa Solo och pröva läppglanset man fick med. Kanske blogga lite, om jag råkar på något i mina ögon smaskigt. Heja!
Herregud vilket äckligt ord. Säg det högt, flera gånger, för er själva. Bloggbloggbloggbloggbloggbloggblogg. Det låter som något slemmigt, överkört djur.

---

Mannens erektion beror på ett överdrivet intag av persilja, sparris, kronärtskockor och skaldjur
-Aristoteles, filosof för en hel del år sedan

Behöver jag ens säga något? Kanonkul!

Jag måste vara den kvickaste personen i världen. Jag har nämligen nyss stampat på en flygande insekt. Smäck! sa det och så låg den på golvet och vred sig i svåra plågor. Jag skrattade ondskefullt, smätte till med min missfärgade, pissgula sko och SMÄCK, igen, och så var den stendöd. Insekten alltså, inte skon. Tänker inte plocka upp den (fortfarande insekten) men det är lugnt, jag ska dammsuga senare idag.

Visste ni förresten att mina armar är lika mysiga och håriga som en isbjörn?

Något som brukar hjälpa mig mot matsuget är att baka. Så det gjorde jag. Scones, som jag tyvärr åt av själv men jag tror jag överlever.

Jag blev nästan tvungen till att titta på fotboll ikväll. Mamma ockuperade datorn & jag hade inte en blekaste aning om vad jag skulle göra utan den, så när jag bakat mina scones bänkade jag mig vid teven och bombarderade Roy via sms med frågor som "vilka är de gula laget?" och "varför får Ryssland vara med i EM men inte Finland?". Att Finland knappast ens har ett landslag vad jag vet spelar ingen roll, det är ändå orättvist. Det är helt obegripligt. Har alla glömt vad Ryssland gjort mot Finland? Och säkerligen andra länder i vårt vackra Europa? Räknas Ryssland till Europa ens?


Nej, jag är inte långsint. Inte alls.

men den  här gången är det för att alla ska få veta att jag, MOI ifall du är fransk, har varit ute och sprungit. Är inte det ganska exceptionellt otroligt? Och därmed sitter jag av någon anledning med öronvärk nu. Jag undrar om det är av ansträngning eller om jag hade tryckt in hörlurarna för långt.

... men sådär annars, har ni tänkt på hur radiopratarna låter? I alla fall x3ms manliga pratare låter ohyggligt sexiga (utom tönten som är på just nu, som diskuterar volymnivån i barer, hans röst är hemsk) och de kvinnliga pratarna låter inte så fula heller. Det där är sjukt. Jag undrar om de är lika hotta i verkligheten.

Jag har inte gjort någonting på jobbet idag, och då ska jag sitta i cirka två timmar till. Men en sak som är rätt positiv är att klockan redan är 16.15, vilket betyder att det redan gått över en timme sedan matpausen.. Jag kan vinkla det där på tusen olika sätt för att få det att låta bra men jag tror att dessa vinklar får stanna inne i mitt huvud ett tag till.

Hmm. Jag kanske ska ta och fota mig själv & min underbara outfit en stund. Visste ni att det finns några ord jag faktiskt avskyr? Det ena är cravings (så om jag någon gång i framtiden använder detta ord så vet ni att jag är extremt ironisk), och det andra är blogg.  Säg det högt för er själva. Hör ni hur fult och äckligt det låter? Dessvärre är det ett ord jag är tvungen att använda eftersom jag själv är insnörd i bloggbranschen (HAHA!!! och dit for min dagsförbrukning av utropstecken). Så jag gömmer undan mitt hat så länge.

En halvtimme kvar till matpaus. Jag sitter och läser en trevlig blogg jag slumpat fram på glife.se och har nyss ätit upp precis alla vindruvorna jag stoppat i väskan för att ha som mellis senare idag. Eller ja, alla utom en, men vem vill äta de ruttna? Mina näsgångar är stockade och jag funderar allvarligt på att ringa in till Radio X3m och be dem lägga av med sitt äckliga sommar-turné reklam. Jag blir galen på den där rikssvenska typen som bräker ur sig "Åminne" och "Malax", det låter så jävla fult. Det heter "malax". Inte "maaalaäx". Jävla tönt.

Bara så att ni vet läget.

Vet ni vad jag har lyssnat på de senaste dagarna? Jimmy Jansson. Jag minns när jag & Lotta för några år sedan var helt förälskade i killen, det måste ha varit på sjuan eller något sådant. Vi var rätt besatta faktiskt, satt och suckade över hur jättesupersöt han var och lyssnade på hans låtar om och om igen. När jag tog fram hans cd i förrgår eller något sådant och började lyssna förstod jag inte hur vi kunnat bli så galna i honom.. Även om han har rätt gulliga texter, men jag antar att det är det som är problemet. Förut, när jag var yngre, var det så lätt att säga vilket band man tyckte var solklart bäst. Som när jag tapetserade väggarna med Good Charlotte, ungefär som Kenza gör med Tokio Hotel nu. Skillnaden är bara att jag var typ 12 år gammal då & min favoritkanal på tv var MTV. Faktum är att jag satt klistrad framför musikvideona i dagarna i ända och jublade högt när "Boys & Girls" (Good Charlotte) spelades. Och jag bara äääälskade Billy.

Nuförtiden, när någon ber mig tala om vad min favoritlåt är blir det helt tomt och jag har inte en blekaste aning. Jag antar att det finns för mycket att välja på & dessutom lider jag av diverse beslutsångest med mera. Jag tror att beslutsångest är ännu ett i-landsproblem. Ungefär som ätstörningar och yrkesval.

Ljuva lycka. Jag har hittat ett paket gamla Mariekex, tog ett par att knapra på som komplement till Risifruttin. Och de smakade faktiskt gamla.. Men helt okej ändå. Inga problem.

Jag har haft underbart jävla tråkigt. Det blev ännu en dag med kläd- & skosurfande 3+3 timmar i sträck. Förutom när jag printade ut några papper och hängde upp i dörren. Jag är bra.

Vad ska jag göra när jag kommer hem då? Sätta mig vid datorn? Troligen, eftersom jag misstänker att pappa har bjudit hem våra grannar och deras dotter Matematiklärare i åttan som inte sagt hej åt mig när vi träffats i byn sedan.. åttan. Det här kommer att bli en trevlig kväll, fylld med soltorkade tomater & fetaost. Fy helvete. Varför, gud, varför skapade du Grekland och VARFÖR lät du mina föräldrar åka dit så att de nu kan pina mig med sina grekkvällar? Eller är det därför?

Dessutom kan jag använda denna ursäkt: Jag har en del designjobb som ska fixas och trixas med. Och det kommer att ta tid, eftersom jag är en sådan hafsbyxa och får göra om allt jag tar mig för minst två gånger.

Au revoir!

Idag känns inte som en bra dag. Jag har absolut ingen lust att sitta här och lyssna på radio extrem i sex timmar & skriva ful reklam åt folk. Jag tror jag stänger en timme tidigare idag, tar moppen och åker till färjan, smätter upp en lapp på någon telefonstolpe & åker till Strandkiosken sedan. För att fråga om hon som äger stället har någon reklam åt mig. Det är det som mitt jobb handlar om. Reklam. Och ibland blir jag störtsäker på att jag valt helt fel utbildning, fast jag skulle aldrig byta skola, jag ska klara det jag påbörjat. Men det är så himla mycket jag vill hinna göra och jag blir ju inte precis yngre.. Ibland när jag tänker på att jag fyller 18 inom mindre än ett år och tänker på alla saker jag vill göra innan jag dör blir jag helt upprörd, det känns som om jag håller på att bli galen, jag vill inte bli 30+ och tänka att det snart är försent att föröka sig & få rynkor och ryggont och gå där och se på alla ungdomar som får vara unga & bete sig som unga. Det enda som får mig att inte bryta ihop helt är tanken på att om jag hamnar i någon sorters depression och blir sjuk, slösar jag bort ännu mer tid som aldrig kommer tillbaka. Det är så jävla orättvist.

Vet ni vad? Jag kommer att bli en av de där vuxna som sådana som jag, i min ålder, tycker är så pinsamma. Såna som fortfarande försöker klä sig ungt & flickigt och översminka sig och festa med 15 år yngre personer. Och vet ni vad igen? Jag är garanterat en sådan person som komer att få en 30-års, 40-års, eller medelålderskris. Eller kanske alla tre. Mycket möjligt, faktiskt.

Om min syster läser det här kommer hon att hata mig. Hon är 12 år äldre än mig, snart 30 & skitkul. För det finns ju faktiskt undantag. Som min syster.

Jag vill också ryckas med i Sex and the city-febern, så därför har jag sett till att få tag på första avsnittet från första säsongen och jag hoppas verligen att det är så bra som det låter på folk. Till det tänker jag dricka té (Faithful friend!) och avnjuta en mysig smörgås.

Såg filmen 27 dresses ikväll med Eivor, trodde först att det bara var en av de andra romantiska fjantfilmerna i raden men den var faktiskt klockren. Skitkul, med andra ord. Tjejen som spelade huvudrollen var underbar & man blev helt inne i filmen, och det kändes sådär äckligt genant så man bara satt och vred sig när någon gjorde bort sig. Och nej, jag är inte ensam om känslan. Eivor kan också.

Är det förresten någon som kan erbjuda mig snabba pengar? Börjar hamna i en liten kris här.

Mina damer och herrar, jag tänker presentera fem av mina favoritbloggar och bjuda på en länk. Endast fem, även om jag följer alltför många för att ens orka läsa igenom dem varje dag. Bloggarna kommer inte i någon som helst ordning, sista bloggen gillar jag troligtvis lika mycket som den första. Let's get started.

1. Inga problem. Min kompis Eivor har äntligen öppnat sin blogg igen och jag längtar efter att få läsa hennes ibland pessimistiska (nu tar du inte illa upp E, jag kom inte på något annat ord) underbart skrivna inlägg. Extra personligt, extra jävla bra. (okej, jag har väl en super-favoritblogg då)

2. Kenza. En av Sveriges största bloggare, perfekt att titta på när man vill få extra inspiration till att träna och bli smal & snygg.

3. Blondinbella. Den där tjejen antingen älskar eller hatar man, och som med så mycket annat, har mina funderingar kring henner ändrats till hennes fördel och jag måste säga att jag beundrar henne. *idolstämplad*

4. Two for one. Läs!

5. Kissie. Kissie är kul. *fnizZaH*. Jag verkligen längtar tills fredag, då kör hon igång Sexpanelen. Party.

Om man inte orkar gå igenom dessa varje dag kan man titta in på bloggkommentatorerna.se, så vet du alltid vad Kissie, BB & Kenza är up to. Läs & njut!

1. Inatt när jag inte kunde somna kläckte jag bloggidéer. Dessa kommer snart att visa sig i form av en ny blogg (igen), och ett inlägg som jag kommer att upprepa en gång i veckan fast med olika innehåll. Dessa inlägg kommer jag att döpa till något mycket kreativt, typ Hot or not eller något lika skitcoolt och de kommer att dyka upp på bloggen troligtvis varje torsdag.

2. Inatt när jag äntligen somnat efter att ha lovat mig själv att jag slipper ta mig ut och springa nästa morgon om jag somnar efter klockan 3, vilket jag gjorde, drömde jag en ytterst sjuk dröm som involverade mig, Lotta & Eivor, en knivgalning och ett rum som gick att låsa olika beroende på vem som ville låsa. Först till kvarn var säkrast. Varför får jag aldrig drömma något normalt?

3. Jag sitter på jobbet och har paus, en riktig en den här gången! Jag har ringt samtal (till mamma), diskuterat med personer som råkat dyka upp på gården, listat alla vettiga företag på Bergö, funderat på idéer till den här infopunkten, börjat gå igenom vad som behövs i en ny broschyr om Bergö, och varit trevlig. Och jag hoppas att killen som sitter vid kunddatorn nu och spelar spel eller vad man nu kan nörda sig med där är borta om 40 minuter för då har jag matpaus och jag känner en huvudvärk lika mysig som en ilsken bulldog komma smygande.

Idag ska jag hoppas på att det börjar åska. Ska ta med mig kameran hit efter maten och roa mig med att fotografera i princip ingenting. Möjligtvis mig själv.

---

Tre minuter senare;
Vad är det med folk idag? Alla jag har behövt ringa kommer hit idag och parkerar utanför mitt fönster. Nu ska jag ut och stalka.

så valde mamma alternativ b (hotar med att jag måste betala alla skor själv, vilket också resulterar i att vi sätter kursen hemåt eftersom jag är ytterst pank.). Verkligen oschysst.

Mina vänner, det förlorade fåret har kommit hem. Nu kan jag återigen ge er den uppdatering som egentligen är totalt onödig med tanke på mina cirkus fem läsare per dag (av vilka största delen troligen är jag själv som tittar in otaliga gånger per dag enbart för att beundra min design, fast vet ni, en dag var jag uppe i hela SJUTTON (17) unika besökare. Übercoolt? Yes dear.). Jag älskar mig själv för att jag upptäckte de underbara möjligheter en leopardmönstrad bakgrund ger. Får jag be er om en tjänst? Alla som är inne och tittar på bloggen och läser detta inlägg, skriv en kommentar. Typ "hej". Det enda jag kräver. Så jag får veta den bistra sanningen. Lyda mig, tack? Snälla?

Nu ska jag bara tipsa alla små fotointresserade om den här bloggen, och sen ska jag ordna alla mina bilder månadsvis och kanske, kanske komprimera dem. Guten nacht miladies! (ja, mitt språköra är synnerligen utvecklat, inte)

Jag har fiskat. På allvar. Kastfiske, eller vad det heter. Och jag är en höjdare på att kasta. Igår på dagen var jag med Roy till någonstans långt bort, och kastade efter gäddor och senare på kvällen åkte vi ut med Roys bror med flicka på sjön och fiskade abborre. Alla fick napp på varje kast utom jag.

Midsommarafton var trevlig, var på Roys villa och där var det ungefär hutlöst med folk, träffade Skaftungflickor som jag inte trodde fanns (hade nämligen dittills bara träffat massvis med boys och ungefär en stycken flicka).. Men som sagt, trevligt var det.

Idag måste jag dessvärre åka hem, mamma kommer och hämtar mig om någon timme och förhoppningsvis åker vi in till Kristinestad till Pihlajas skorea.. Men känner jag mamsen rätt är hon grinig för att jag inte lyckats komma närmare Bergö och a) åker hem direkt, b) hotar med att jag måste betala alla skor själv, vilket också resulterar i att vi sätter kursen hemåt eftersom jag är ytterst pank.

Annars är Happy Campers & Coyote Ugly attans bra rullar, fixa dem. Nu ska vi titta på en film om någon panda som kan kung fu och sen åker jag hem. Ajöken.

Ligger på Roys säng och vräker i mig chilinötter, hostar & snörvlar och plötsligt slår det mig hur högt och äckligt det låter, och dessutom sitter hans syster strax utanför. Det är tur för mig iallafall att hans bror åkt iväg, av någon anledning  börjar han alltid flina när han ser mig. Ni skulle ha sett imorse när jag öppnade sovrumsdörren och diskret försökte kila iväg till duschen.. Jag har aldrig sett ett bredare flin.

Idag är det väl då midsommarafton, ska om någon timme åka iväg till Roys villa på megaparty. Och jag hoppas verkligen att det kommer någon annan tjej som jag får försöka bli kåmpiz med där, att sitta tillsammans med en hop högljudda killar som tävlar om vem som är coolast får jag tillräckligt nog av i skolan.. Och det är därför vi har något som kallas sommarlov.

Nu ska jag göra något vettigt. Glad midsommar alla små!

Skaftung it is om ca 20 minuter, blev ändringar i planerna när mamma & pappa ville åka till villan tidigare. Så pappa skjussar mig till Närpes, Markus plockar upp mig där och tar hem mig till Roy. Fan vad jag längtar!

Bara en enda sak som hotar mitt rosa moln och det är att jag är smutsig, halvt osminkad och väldigt ofräsch. Hade liksom tänkt duscha halva kvällen och göra mig snygg & fräsch, men se nej.. Men jag tror inte jag luktar annat än parfym nu iallafall. Mycket parfym.

När min barnvaktslön kommer, tänker jag genast shippa hem ett paket från www.forever21.com. Helt underbara kläder! Och inte så värst dyra (har iallafall jag för mig, som sitter och jämför dollarn likvärdig med euron, men är det inte så att dollarn är låg nu?) heller. Så söta! Bland annat den här skulle jag gärna ha hem:

Det finns en grej jag aldrig kommer att göra mot mina barn (om det blir några. Barn bajsar & skriker.) som mina föräldrar älskar att göra mot mig. Det kallas utpressning. De brukar utnyttja det faktum att jag inte har något körkort = sitter fast på den här ön och inte kan göra något åt det utan att pröjsa någon kamrat som ändå hellre vill supa än få bort mig härifrån.
Jag kallar det utpressning, och det hände alldeles nyss. Jag vaknade på jävligt fel sida idag, trött som fan och med en huvudvärk som kunnat golva en elefant. Och så sitter jag där och kollar på Scrubs för att muntra upp mig medan jag äter frukost, och så hör jag pappa börja gorma åpå i köket om att mitt rum är stökigt. Och efter 5 minuter tittar mamma in, och så kommer det: Hördu, det går nog ingen skjuss till bussen ikväll om du inte rett upp i rummet innan. Med den där malliga rösten hon alltid använder vid dessa tillfällen.

Som om jag inte visste att det är stökigt och fult, och som om jag inte alls hade tänkt på att börja städa.
Jag känner mig alltid så kränkt när de säger sådär. Så jävla orättvist! Bara för att mamma & pappa är ett par jäkla städhitlers behöver väl inte jag vara det? Dessutom har de namn på alla sina städningar, så att det ska låta som att det är jätteviktigt och som att de inte alls städar huset tre gånger i veckan. Måndagsstädning, onsdagsstädning, fredagsstädning. Helgstädning, julstädning, vårstädning, höststädning, sommarstädning, midsommarstädning, skolstädning, feststädning, åka-bort-städning, komma-hem-städning. Herregud. Och det är garanterat någon städning jag glömt.

Och till råga på allt fick jag skriva om halva inlägget. Den här dagen verkar inte blir bra; och nu har jag tryckt på någon knapp så att inte punkter funkar heller: Sådär ser punkterna ut nu: Och strecken::: Shift_knappen funkar inte heller! Vad är det här?

Tänk alltid efter noga i butiken. Jag säger bara det. Har suttit och lurat runt på olika kameror ikväll, och jag tänker tillbaks på den dagen jag skulle köpa min digitalkamera. Jag var så jävla dum. 100ege hade jag att spendera, och spenderade gjorde jag, på det sämsta jag kunde hitta. Nikon Coolpix L10. Jag kommer ihåg när vi stod i TopTen på Anttila och jag såg en kamera, en röd en, kanske Samsung. 7,1mpixlar, en jättebra kamera för den prisklassen såg jag senare på internet. Och jag grämer mig fortfarande, hade jag bara väntat en enda jävla vecka till hade jag haft den kameran nu. Men nej, jag ville ju ha en kamera nu. Jag skäms. Jag har beslutat mig för att investera i ett stativ, gängorna lär ju passa i alla kameror och min kamera fixar nog närbilder & annat rätt bra, bara jag står stilla, läänge. Jag har tittat runt på en del sidor ikväll och lärt mig, hur intressant som helst!

Till hösten köper jag kanske den på bilden nedan, en Samsung S760 (kostar 93€ just nu på cyberphoto.fi) eller så kör jag på en dyrare variant. Det beror på.

Idag har jag ätit chips.

Herregud vad den här dagen går snabbt. Har suttit här i en och en halvtimme nu redan sen matpausen, bara en och en halv kvar då. Jag är törstig och ångrar verkligen att jag köpte torkad frukt istället för glass.. Har ätit så mycket torkad frukt på sistone så jag börjar bli lite jävla trött på det.

Jag har en massa idéer jag skulle vilja ha genomförda här på infopunkten, men jag misstänker att det mesta är för dyrt och så vidare. Men jag skulle faktiskt gärna uträtta något här. Jag inväntar iallafall nya tuschpennor från kommungården i Malax så att jag kan göra en ny skylt, den gamla är så himla ful och syns knappt.

I helgen är det midsommar, gott folk! Det blir Skaftung för mig, åker väl dit imorgon kväll bara jag lyckas få tag i bussen. Får tvinga mamma att skjussa mig, jag har ingen aning om hur det ser ut i Långåminne och det är där någonstans jag ska på bussen. Sen får vi ju hoppas att mamma pröjsar för biljetten också, mitt konto är ganska sådär tömt efter förra helgen..

Men nu ska jag fördriva lite tid med att drömma om diverse skor, ett par låga vita converse till exempel och de svarta, halvmatta pumpsen med perfekt hög klack som bara tycks existera inne i mitt huvud. När jag var hos min syster i Helsingfors, där man tycker att de borde ha ett utbud på klackar till och med åt mig, hittade jag inga fast vi var inne varenda skoaffär vi såg. Jag menar, inte tänker jag betala hur mycket som helst för ett par skor heller. Kanske senare, när jag blivit Finlands största bloggare och företag skickar mig gratis grejer och betalar för att jag ska skriva lite fina ord om dem. När tror ni det händer? Jag har mina misstankar om aldrig. Sorgligt men sant!

Jag hatar Finland. Finland är alltid efter med allt. Utländska webaffärer levererar aldrig till Finland. Alltid till Sverige, men aldrig till Finland. Alla biofilmer kommer först till Sverige. Varför är det så?
Converse.com skickar ut sina skor till alla andra länder i norden, men inte till Finland! Herregud, de leverera till och med till Tjeckoslovakien!!

Blev onödigt gråtmild när jag såg på Scrubs och alla bara dog och till och med doktor Cox grät, så jag gick ut i trädgården och försökte fotografera blommor. Tyvärr verkar nästan alla blommorna ha dött av någon anledning, samt att jag var rätt darrhänt och sådär. Skulle gärna inhandla ett stativ, men jag tror jag uppdaterar min kamera först, tror inte jag vågar slå till med en systemkamera men en lite bättre en den jag har skulle inte skada. Men det blir aktuellt först i höst, som mamma skulle säga. När jag får lönen och måste kämpa för att inte slösa upp hela härligheten på kläder. En laptop ska jag ha, en som förhoppningsvis är snabbare än stationsdatorn vi har hemma & som inte vill dö när man knäpper igång photoshop. Och en stor hårddisk. Jag är en tönt, eller hur?
Jag gör det konstaterandet varje dag.

Anyway, sitter och försöker slumpa fram känslosamma låtar för att locka fram min kreativa sida. Dessvärre går det inte så bra, när winamp bara slänger fram låtar som Alla som inte dansar är våldtäktsmän eller Gunilla. Dessutom är klockan mycket.. Så det blir nog till att ta fram sudokupappren igen. Måste se om jag hittar några nya att printa ut på nätet, har bara fyran kvar i tidningen jag kletar i. Så då blev det bestämt. Sudoku & sängen it is, och jag måste hitta ett sätt att dämpa läsksuget. Pepsi med is, det skulle vara en dröm som gick i uppfyllelse.
Förresten har jag hittat ett paket té i skåpet med tésorter som heter t.ex Faithful Friend, Cheery Rainy Day, Wisdom of stay. Hur skönt låter inte det? Igår under min mysstund drack jag Faithful Friend, det kändes bara såå rätt. Té is the shit, eller hur? Jag kan riktigt höra intressesmurfarnas pennor raspa mot blocken. Herregud, det är som när jag träffar nya människor och aldrig kan sluta berätta onödigheter (det är sant, därav det förra inlägget). Fast i textformat.

---

Åh jösses. Jag bara måste får berätta om ordet som plågat mig hela dagen: Etablissemanget.
Jag bara ser den där scenen från Tjenare Kungen när dendär svarthåriga tjejen säger: Ja tänkte att de skulle vara en spark i arslet på hela etablissemanget, liksom.
Iallafall har jag för mig att det var så. Och det där ordet har dykt upp många gånger. Och det är äckligt. Jag hatar det. Det låter så jävla fult. Där är min åsikt om etablissemanget. Igår kunde jag det till och med på finska.

Vet ni vad jag inte tycker om? När man på berusad.org (österbottens egen personsökmotor) efter en dans eller annat party får en massa vänförfrågningar av folk man inte känner. Och så tänker man: Vad i helvete har jag sagt och gjort mot någon nu?

Det känns inte helt lugnt.

Jag har en ylande Mange Schmidt bredvid mig i form av en forntida kassettradio och jag kan bara föreställa mig den där mustaschen. Han har nyss ätit glass, till exempel Ben&Jerrys som är den nya modeglassen bland Sveriges största (mode)bloggare och så går han upp ifalsett, skriker GLASSIIIIIGT! och ruskar på huvudet så den halvsmälta glassen som fastnat i mustaschen flyger som ett lätt regn runt honom i en fem meters radie. Mange Schmidt är inte snygg längre. Inte det minsta.

Sen tänkte jag ställa en fråga. Föga troligt att jag får något svar, men vi kör iallafall. Jag behöver ett tidsfördriv i ca 45 minuter till tills jag får knäppa av åbäket och åka hem.
Hello Kitty. Jag kan inte bestämma mig om det är sött eller om det är något jag borde lämna åt desperata trettonåringar med tandställning. Så hjälp mig. Är det okej att köpa trosor med en galen albinokatt på? Eller är den söt?

Som de här: http://shop.hm.com/media/products/605/DL605_61459_09090_14_4594.jpg

Heehe . Sitter på jobbet och har verkligen ingenting att göra, är sömnig och har tagit en liten paus från broschyrpluggandet. Måste ju vara väl informerad om Kvarken och allt det där, serni.
Det har faktiskt varit någon här idag. En svensk med föräldrar på Bergö och Lotta (som också får vara med i statistiken).

På himlen är det mörkt och jag säger bara det: Börjar det regna & åska blir jag jävligt förbannad. Jag har inte klippt gräset vi taborhuset på två veckor och blir det längre blir jag tvungen att gå dit med gräsröjaren och det kan jag inte. Så manlig är jag inte, än. Jag behöver de extra pengar gräsklippningen ger också, och jag vill inte få dåligt omdöme bland gamlingarna. Och mamma. Men svensken som var hit idag och behövde låna internet skrev i gästboken att det var bra service här, känn på den! Det måste ha varit mitt underbara leende.  *gaphszkhratt*

Fåren bräker utanför föstret också, och det är tur för annars skulle jag aldrig ha hittat orsaken till att det är så jäkla kallt här på mitt kontor. (Hur moget låter inte det? Vuxenpoäng!!) Nu ska jag ta på mig en extra tröja och fortsätta läsa. Och kanske spela Harpan. Kom och hälsa på mig, någon? Fick veta idag att jag faktiskt får ha vänner här medan jag jobbar. (ifall om det blir långtråkigt, tyckte mannen som är här ibland och donar, men ändå:) PARTY!

Jag har ungefär 75 minuter på mig att göra mig klar tills jag ska iväg, och mitt arsle har aldrig varit så tungt som nu. Men så är det när man glömmer att man ska iväg liiite tidigare än igår och sitter uppe halva natten och löser sudoku.

Visste ni att jag har ett barn inne i mitt huvud? Eller en barnröst, har ingen bild av ungen inne huvet iaf. Helt mysko. Om nätterna när jag är ensam och har släckt lampan och ska sova börjar ungjäveln gurgla, sådär som bebisar gör. Är jag störd eller störd?

Jag känner mig rubbad. Alldeles kluven, varför ska jag alltid ha så himla svårt att bestämma mig? Det finns så mycket jag skulle vilja göra, men ingenting hör ihop och det är det sjuka. Jag vill genomföra min logistikutbildning och vara chaufför, jag vill bli pilot och jag vill samtidigt som jag arbetar med bilar och flygplan jobba med smink och kläder. Jag vill driva en modeblogg eftersom jag älskar kläder, fast jag bor på en fjuttig ö långt bort ifrån mode och framförallt pengar, den viktigaste faktorn som ska uppfyllas för att kunna hålla sig moderiktig och jag vill vara smal men jag vill ändå vara som jag är just nu. Vilket inte är direkt smal. Och som pricken över i:et vill jag gå i Petalax Gymnasie också, för att nästan alla mina vänner från högstadiet går där och för att jag saknar musiklektionerna och att få klä mig som jag vill, samt ha nagellack i skolan utan att bli utpekad och bombarderad med prickar. Och jag saknar att inte behöva känna mig som en utomjording för att jag har ett bra betyg i de ämnen mina klasskamrater har underkänt i (vilket betyder modersmål, engelska osv). Men jag vill gå på Vocana ändå. Såklart.
Jag vill ha städat och snyggt runt omkring mig också men jag hatar, verkligen hatar att städa. Det här är sjukt. Någon annan med samma problem? Knappast.

(fortsättning för den som orkar: Jag vill vara hårt sminkad för det klär mig, men jag vill vara naturlig också, för det klär mig. Jag vill ha en massa pumps med höga klackar, men jag kan inte gå i dem. Jag vill ha mindre bröst men jag vill ha större också. Jag vill ha blont hår men jag vill vara brunett också.)



Och just det, glömde nästan berätta att jag gärna skulle göra fotografkarriär också!

Åh jösses. Om ni skulle ha min högra skuldra nu skulle ni ta livet av er. Genast. Men mina fötter är rena och mjuka iaf! Har suttit med fötterna i badet och tittat på Scrubs, hur mysigt som helst! Fossingarna behöver lite omvårdnad efter helgen.. Har hälar lika mjuka och gosiga som gråsten. Nu ska jag  bara smörja in dem med kräm och sitta och gosa med sköna strumpor, citronté och lite scones skulle inte sitta helt fel. Men såvida jag inte hittar en bit i frysen blir det nog till att festa på gammalt Einarbröd med ost. Eftersom jag inte kunde handla idag. Men jag diskade iallafall.

Nya jobbet gick bra. Jag var sysselsatt i ungefär 2 timmar allt som allt, resterande 4 spelade jag Harpan och kollade busstider. Och spelade Harpan. Under de två arbetande timmarna hann jag bli informerad om mina uppgifter, ta emot två telefonsamtal från Malax angående ett användarnamn, hänga upp en lapp det stod WC på, göra en prislista på böcker och hänga upp en affisch från decibel.fi. En sak som hände var dock rätt lustig. När fritidssekreteraren kom med några böcker och grejer åt mig bad jag honom hjälpa mig med användarnamnet (eftersom jag för allt i hela helvetet inte kunde förstå vad jag skulle göra med det) och när jag tagit fram internet och skrivit in "p" i fältet för nätadresser visade rullmenyn en så underbar hemsideadress som www.pornoriver.net. Det kändes lite pinsamt att det skulle hända mig precis när karln stod strax bredvid mig, med tanke på att jag faktiskt inte varit inne och porrsurfat på jobbets dator. Och så väcks frågan: Vem är det då? Och jag har mina aningar. Men jag tänker inte hänga ut någon på internet.. Hahaha. Jag säger bara bergatrollet.

Och mamma och pappa är påväg hem, så nu får jag allt börja städa upp efter helgen. Lyckades ha sönder ännu ett glas (och hur ska jag förklara champagneglaset jag smällde foten av i fredas för mina extremnykterister till päron?) när jag plockade ur diskmaskinen så nu är jag tvungen att springa omkring med mammas blommiga träskor, jag är för hungrig för att dammsuga. Och på tal om hunger, hade skrivit en lista på vad jag skulle handla efter jobbet men så hade jag missat att jag slutar ungefär en halvtimme efter att butiken stängt, så nu blir det makaroner med ketchup och en förhoppningsvis inte rutten potatissallad. Mums.

Imorgon börjar jag arbeta. Jag är nervös som en häst. Tänk om min boss kommer på att testa min finska? Då lär jag säkert ha resten av lovet ledigt..
Men jag går in mina röda skavsårsskor nu. Eller går och går, sitter in dem måste jag väl kalla det. Eftersom mina vita älsklingsskor blivit någonting i stil med pissgula under helgen (jag måste erkänna att jag har mina aningar, eftersom det där med att uträtta sina behov bakom en buske ute i det fria inte direkt är min grej och jag halkade ner med foten i vattnet när jag försökte tvätta mig) och de inte blir vitare vare sig efter en omgång i tvättmaskinen eller efter en halvtimme badandes i klorin antog jag att det kanske är dags att hitta ett par andra skor att använda. Och mina svarta ballerinas är sönder, converse passar sig inte riktigt till allting och jag inte är en höjdare på klackar fick jag rota fram mina lackröda fina (med svarta fläckar, alltid är det något som går fel med mina skor), glömma bort förra sommarens pina efter att jag försökt klä upp mig och promenera till Patricias konfirmationsfest (fick ett sjuhelvetes skavsår efter ungefär 100 meter och var tvungen att låta Roy bära mig/svärandes ta mig fram barfota) och ta de röda jävlarna i besittning, som min lärare jag hade sista perioden i skolan skulle ha sagt. Som han säger om allting. Att ta ett fordon i besittning. Att ta datorn i besittning. Och mycket möjligt, att ta Thomas Mannfolk i besittning.

Okej, hittade en lugn stund. Sitter och väntar på att Kissi ska komma och hämta mig, ska åka till Emma & Cecilia på kaffebjudning och ge dem presenter för att de orkat gå till kyrkan några söndagar i vinter. Jag är inte konfirmerad, och det stör mig inte, utom att jag gick miste om alla presenterna, för att inte tala om pengarna!
Men till saken, SÖU-rock i Molpe nu i helgen:

På fredagen var Lotta och Eivor här största delen av  dagen, mot kvällen innan Molpe hade vi ett litet grillparty med Kim och Jonas och en sen Patrick. Sen kom taxin, vi kom till Molpe, jag hittade Henski alldeles ensam utanför ingången och gick med honom för att han inte skulle vara så allena. KBHB spelade, Daniella var som vanligt helt underbar när hon sjöng och det var hela bandet! Jag hoppas de går långt.
När de spelat klart gick jag bara runt hela kvällen med massa gamla kompisar, så himla kul att träffa dem igen! När mina bergökamrater gått och lagt sig satt jag i ett båthus med några molpebor med flera och gick hem med min kompis Daniel  för att slippa tältet.

På lördagen tvingade jag herr Sundén att skussa mig hem en sväng för att vattna blommor och duscha, Kim, Eivor och Lotta följde med också och när vi var klara åt jag ett knäckebröd och precis då satte krabbisen in, men det är okej. Ville bara dö lite sådär.
Tillbaka i Molpe satte vi oss utanför tältet och började igen, senare en pizza på mölle som vi hamnade att vänta på i en timme.
Och sen. Sen kom min Roy och det var på tiden! När vi är ifrån varandra bråkar vi (läs:jag) alltid och blir sura (läs: jag blir sur på honom) på varandra för minsta lilla.. Och jag klöste Roys kompis men det gör inget för han är dum. Dumdum! Försökte följa med dem till Abc eller något också men ville hellre se LASSE ERIKSSON, blev utkastad ur bilen och asförbannad på Roy. Och det var det som inte borde ha hänt, jag började dricka alltför mycket och mycket kort efter Lasses underbara uppträdande låg jag i gräset bakom tälten och spydde. Skönt. Klockan var väl knappt 23 när Roy kastade in mig i bilen och vi (han, jag & bröderna Grannas!) åkte hem till mig. Hur pinsamt är inte det? Dessutom hamnade vi att vänta på färjan över till Bergö och under den tiden hann jag bli våldsamt attackerad av en vildsint fågeljävel.

Lyckades få ut min ilska över Kissi under kvällen också, men det är upprett och vi är kåmpizar igen. Nu konfirmationskaffe!

Åååååå herregud, ge mig en tidsmaskin någon? Skulle kännas lite jävla bra att dra tillbaks tiden till en sisådär igår vid 15-tiden när solen sken, krabbis gick över och alla var glada.

Okej. Nu fick jag konfirmationsbråttom så jag gör min tillbakablick på helgen senare, dock blir den inte alltför detaljerad eftersom jag fått veta att min syster har hittat bloggen. Det gör mig lite nervös faktiskt. Men senare!

Igår då, party med tjejerna med ett så kallat 80-tals tema, ibland är jag inte säker på hur bra vi lyckades. Men vi såg rätt sjuka ut, så på den punkten klarade vi oss iallafall. Kände mig mest som någon mystisk parodi på Marilyn Monroe med mitt röda läppstift och håret sprayat så att det skulle hålla sig så som det var är jag var klar med handdukstorkningen efter duschen, men iallafall, roligt hade vi.
Korkade upp skumpan runt klockan 6, gjorde pizza varav två fastnade i smörpappret Emma använde istället för bakplåtspapper och lite senare tog vi fram min systers ölspel. Tyvärr blev vi inte tillräckligt runda om fötterna för att uppskatta det till fullo och Emma välte glasen hela tiden så vi avslutade och satsade på pratet istället, och senare en dålig film. Och när vi vaknade imorse, som tur var utan baksmälla, var det bara att ta itu med oredan och för de andra att masa sig hemåt, duscha, komma hit igen och korka upp nytt material tills Molpe ikväll!

Jag har inte alls haft någon motivation att få bort fläsket på ett tag nu. Första veckan på sommarlovet gick det ju jättebra, men jag vet inte, jag kan bara inte se mig själv som smal. Ända sedan jag var liten har jag kämpat mot de några extra kilona men jag har aldrig varit direkt fet (utom min lilla period i julas, men den är över!), bara mullig, rund, vad man nu vill kalla det. Och ska sanningen fram så är jag egentligen rätt nöjd med mig själv, iallafall just nu, och jag antar det är därför jag inte längre klarat av att skriva upp varenda smula jag stoppade i munnen och räkna kalorierna så att jag skulle kunna promenera bort dem senare, som jag gjorde förut. Det är tråkigt, och jag blev rädd för maten. Jag ville inte äta, för tanken på kalorierna som skulle in i mig fick mig att må illa. Jag mådde inte bra den tiden, det gjorde jag inte. Konstant huvudvärk hade jag och var trött. Ack så trött. Så det funkade inte heller, även om det gav ett jävligt bra resultat. Och det känns onödigt att få mig själv att må dåligt när jag ändå är relativt nöjd med mig själv som jag är. Visserligen ingen bikiniskönhet, men jag showar mig ändå sällan i bikini eftersom somrarna inte är såå varma här ändå, och resten av året är det okej att vara lite mer välklädd.
Och varför ändra på någonting jag faktiskt är nöjd med? Jag kan inte fatta att jag gått omkring och tutat i mig själv att folk inte har velat umgås med mig längre på grund av att jag är ful & fet. För det är jag inte.
Jag är okej, och även om min näsa är krokig och rätt enorm är jag söt ändå. Det är jag.

Och jag hoppas att det är fler än jag som kommit på den insikten om sig själva.

Så min slutsats blir; att försöka slänga min matdagbok. Kanske. Jag kommer inte att äta godis eller chips heller på ännu ett tag för jag mår bra av att inte vara sockerberoende och jag får nog i mig tillräckligt med onyttigheter ändå. Fast jag misstänker att jag kommer att göra ett undantag ganska snart med den mörka chokladen jag fick av Eivor, i små doser någon gång nu och då är den faktiskt nyttig. Ibland är det bra att vara kvinna! Mwhahah.

Och jag vill ha den här boken:

Ge mig!

---

Och vet ni, på tal om min näsa! Idag upptäckte jag den ser inte lika krokig ut från min vänstra sida. Så nu behöver jag bara komma ihåg att vrida huvudet åt rätt sida nästa gång någon smart person vill plåta mig och så är profilbilden kirrad. Hoppas jag.

Exakt. Vad i helvete har hänt med alla normala människor? Bara för att några töntar springer omkring på en gräsplan och jagar boll blir hela världen hysterisk OCH, icke att förglömma, FINLAND ÄR INTE ENS MED. Har Finland ens ett fotbollslag? Föga troligt.


Roy är en av de töntar som sitter klistrade vid teven. Jag har aldrig hört honom prata sport eller överhuvudtaget vara lite intresserad. Men nu! Jag frågade honom hur det kommer sig att han plötsligt blivit sportfåne bara sådär, och så kommer svaret: "Men bara em/vm!" Vadå bara em och vm? Roy, lilla gubben, du vänder kappan efter vinden. Swisch, sa det.

Jag tror det skulle vara omöjligt för mig att gå och lägga mig nu, även om jag är så illa tvungen för att orka mig upp imorgon. Jag har allt för mycket i huvudet; helgens party i Molpe, och torsdagens planer. Eftersom mina päron åker bort på torsdag ska jag passa på att ha en liten tjejkväll, med tema. Får se hur det slutar, men 80-talet ligger mig nära om hjärtat och är fantastiskt kul. Jag kan riktigt se det framför mig. Och vet ni, det kanske faktiskt blir av också! Jag har alltid varit en underbar planerare, men inte riktigt lika passionerad genomförare. Men ibland är det svårt. Jag tänker skylla på att vi bor på en liten töntig ö som kräver sjöfart för att ta sig ifrån.

Och vet ni vad jag hittade nyss? Det här: http://se.running.adidas.com/Default.aspx. Perfekt! På måndag börjar jag, få se hur det går. Fast mitt schema för första veckan var rätt lugnt, så det ska väl gå bra. Det är bara det att det är svårt att våga sig ut i byn och springa. Det känns.. pinsamt. Typ? Att springa i skogen känns inte så speciellt lockande med tanke på fästingläget och sådär.  Men samtidigt är det inte så skönt att springa på asfalt.. Men det löser sig. Jösses, så seriös jag låter. Haha. Som om det faktiskt blir av. Skämmigt. Godnatt!

Det märks att jag tappat min dygnsrytm. Var så slut efter min lilla tripp att jag sov ett varv runt klockan inatt, och se där så sitter jag här och gluttar, pigg som ett svin och utan något att göra. Min axel bränner, som alltid när jag suttit med ryggen krökt som en hösäck/gammal tant och inte orkat sitta rakt, sådär som ungdomar nuförtiden alltid borde sitta så att vi inte tvinar bort under alla våra timmar sittandes framför datorn. Tekniken, tekniken. Ack, ack.

Jag googlade mig själv alldeles nyss. Det finns tydligen rätt många som haft oturen att bli döpta till Gabriella, detta svårskrivna och ytterst svåruttalade namn. När jag presenterar mig blir det alltid ett sludder och jag riktigt ser hur min åhörare hårt koncentrerar sig för att ta reda på vad jag faktiskt sa, och efter en kort stunds eftertanke kommer alltid frågan: "Camilla?" Och jag svarar med ett förtvivlat leende nej, och försöker återigen berätta mitt namn. Det är en utmaning i sig. Men tillbaks till googlet, det finns tydligen allt från framgångsrika Gabriellor som gett ut böcker till efterblivna bloggare som jag och barn som blivit handikappade för livet av någon jävligt störd förälders misshandel.

Jag har förresten funderat på att bli modebloggare. Men jag tror att min ytterst karakteristiska (det tog ett tag att skriva det där ordet ska ni veta) näsa sätter stopp för den drömmen. Det går liksom inte att posera med min näsa. Den är i vägen. Alltid. Men pluta kan jag!

Idag tog jag ut min nya cykel (numera döpt till Berta Jupiter efter min mormors andranamn, som ett minne. Eller ja, inte Jupiter då. Men Berta. Ni fattar?) på jungfrutur. När jag kom hem igen höjde jag sitsen.

Mamma pratade lite om sin kommande partyvecka hon och pappa ska ha. På torsdag åker de till Sverige för att se på Dolly Parton (pappas älskling) och sen ska de tydligen åka vidare lite grann.

Mamma: Ja, får se då om de använder mycket smör då när vi kommer till Danmark.
Gabriella: Ska ni åka till Danmark också?
Mamma: Ja. De använder mycket smör i Danmark. Det är allt jag vet om dem där.
Gabriella: Jamen dåså, då förstår jag nog att ni kommer att vara borta länge.

Hemma igen från en härlig helg i vårt lands kära huvudstad Helsingfors, helskinnad och planet kraschade inte. På vägen hem till Vasa var det dock lite oväder, tyckte mig se en blixt bland molnen och det är väl troligt, det var säkerligen inte någon annan som tönt-fotograferade från planet. Men jag kunde inte låta bli!
Och nu är min garderob uppdaterad för ett tag iallafall. Gjorde av med runt 150e på kläder i lördags, och det känns väl lite sådär med tanke på att jag annars är rätt utfattig.. Men det kommer väl in mer efter sommaren.
På söndagen for vi ut till Sveaborg i blåsvädret och tittade, jag har alltid varit rätt intresserad av gamla byggnader, inte för historiens skull men för dramatiken, skulle jag tro. Jag älskar tanken på bråd död och hjältemod och så vidare. Tönt jag är.
Vi försökte picknicka också, hade med oss en supergod kyckligsallad, batong, mjukost och något att dricka. Och rabarberpaj. Tyvärr blåste det så innihelvete så efter ett tag blev det svinkallt, så vi gick runt lite till och åkte hem sen.
Kom hem, väntade på att klockan skulle bli runt halv 9 då vi skulle åka till flygplatsen, kom dit och upptäckte att planet var 40 minuter försenat. Inte roligt. Så vi satte oss i ett café vid utrikesterminalen och pratade. Vet ni vad vi pratade om? Typ Kenzas och hennes mammas tatueringar och Blondinbella. (Men det är okej för mig, kanske mer pinsamt för min syster. Hahaha.)Jag har inte tänkt på det förut, att de påverkar oss så mycket. Även om jag bor på en liten ö i Finland, som är ganska så jävligt långt bort från fina Stockholm, framgångar och märkeskläder så följer jag deras bloggar varje dag och diskuterar dem. Det är rätt sjukt.
Just nu sitter jag och lyssnar på Blondinbella som pratar i radio. Herregud vad hon låter energisk. Och vet ni, jag blir faktiskt lite avis, men jag är väl inte den enda.

Om ungefär en halvtimme åker jag. Jag är så nervös så det är inte sant, mår helvetes illa och allt känns jävligt. Utom det att jag ska få flyga, jag älskar att flyga. Men inte själv.. Åååh. Men någon gång måste vara första gången, eller hur? Jag kan inte annat än ta ett hjärtligt adjö i händelse av en olycka och be er önska mig lycka till så innihelvete !

Ibland när jag sitter där kisande och spelar Harpan gång på gång på gång kan det dyka upp konversationer, gamla minnen och allt möjligt bara sådär inne i mitt huvud. Som ikväll. Jag upptäckte nyss att jag var med när emo fick sina första rötter i Finland, (som vanligt är det USA som kommit med något nytt påhitt. Jag undrar hur det kan vara så, att just USA kommer med något nytt och så tar hela världen efter?), eller iallafall i de här regionerna. Jag kommer ihåg den sommaren för ett par år sedan, jag var kanske runt 12 år, och var helt förälskad i Sugarcult. Så kom min amerikanska kompis på besök och hade med sig My Chemical Romance (Helena var den första låt jag hörde av dem) och därmed den nya livsstilen emo (som nu förvandlats till skällsord och blandats med ord som CP och bög). Jag minns våran diskussion, jag lovordade Sugarcult och min kompis skrattade, och skrev via msn, som också var något relativt nytt på den här tiden, till en av sina vänner i USA: Can you believe that they haven't even heard about emo yet? The closest we are getting to emo is SUGARCULT! (och sedan skratt i ett par hundra år). Ja, där ser man. Även en sådan ung person som jag (även om jeije kallade mig tant för ett par dagar sen, men så är han en sjuåring som bygger kojor av kuddar och filtar och soffbordet också) har varit med om någots begynnelse. Emo:ns (?) begynnelse.
Det här känns stort!

Hahah, den här är kul. Kanonkul! Hehe . http://www.glife.se/Bloggkommentatorerna

Som vanligt när jag är glad av någon anledning blir jag, har inte en aning om varför, någonstans där efter att benen överlyckliga dansar sin egen lilla dans där nere under skrivbordet och de glada trudeluttarna som Winamp alltid shufflar fram just under mina glada stunder (eller kan man spela självmordsmusik och jag uppfattar den ändå som en glad och somrig sång?) väldigt seriös och betänksam. Idag kom jag att tänka på musik. Och alla livsstilar som hör till, och att varje gång en liten söt fashionista med enfärgat långt, svallande hår berättar att hon gillar Sex Pistols låt Who killed Bambi? slår det alltid slint i huvudet på till exempel folk som gillar att kombinera rött/svart-rutigt med neonrosa hårstripor & ränder på alla bredder som finns och ett tredje världskrig bryter ut för hur kan en sådan som hon gilla deras extremt alternativa musik stil? Som om de äger punken och en människa som inte gillar nitar och skurna färger måste lyssna på Britney Spears och Gyllene Tider. Med mera.
Jösses. Jag blir så uppskruvad att jag tappar poängen. Men jag tror ni fattar? Att ha en vald stil; punk, hippie, moderiktig, you name it, gör väl inte att man blir bunden till en viss sorts musik? Herregud så värdelöst det här blir. Kanonkul.

Är det någon annan än jag som inte uppfattar My Chemical Romance som världens nya fjortis-gothband? Jag hoppas verkligen det.

Idag har jag: tvättat fönstren åt mormor, tackat nej till 50 evrås, fått en ny (hahaha) cykel med punka, stekt mig troligtvis röd, klippt gräsmattan. Pappa kom hem, jag behöver nya cykeldäck!

Och om två dagar bär det av till min syster i Helsingfors! Jag känner resfebern komma krypande. Jag menar, hur i helvete ska jag hitta min sittplats på planet när jag är alldeles ensam? Hur ska jag hitta PLANET? Shit.

Jag har kämpat med den "ramen" i en timme, och det gick, men inte alls som i min guide. Jag känner mig trög. Och nu kommer det att bli en svart ram runt fanskapet också. Godnatt.

Roy, jag vet att du egentligen tycker mer om blonda bella än mig. Du är avslöjad. Puss!

Barnvaktningen är över, det gick skitbra ikväll. Ungarna var glada och jag och den äldre hade allvarliga samtal angående hur drakar kan flyga, hur ettor till sexor hoppar på madrassen vid lågstadiet och pokemon. Vi var båda rörande överens om att Pikachu (?) var den sötaste av alla. Och Charmander. Och vilken idiot har uppfunnit Scooby-Doo? Jävla tönt. Hur dåligt som helst! (Fast det kan jag lova att ungen inte tyckte. Han berätta i detalj för mig vad som skulle hända i filmen. Med ljudeffekter. Mycket angenämt.)
Den här veckan har förövrigt varit långsam, men lycklig. Jag har förtjänat pengar, blivit en aning brunare, dock inte mycket, och jag har tappat två kilo. Två kilo på en vecka! Och det endast genom att ändra lite med maten (ja, jag har ätit!) och motionera varje dag. Så jävla skönt, jag blir alldeles lycklig när jag tänker på mina stunder på vågen de senaste dagarna. Och nu är det inte heller långt till min helsingforsresa, jag åker på fredag kväll. Flyger själv. Jag kommer vara skitnervös.. Och jag hoppas vi hinner handla en del medan jag är där. Fick ett presenkort till H&M av min syster igår, värt 50 ege och det är aldrig fel!
Och som alla framtida läsare kanske märker, skriver jag endast för att det skulle vara så pinsamt att inte ha skrivit något på ett tag, så jag lägger av iallafall. Vi kan skylla på att mitt Winamp dampar sig och spelar Baby Got Back, och det kan verkligen inte vara hälsosamt.. Själv tycker jag det är för tungt att klicka lite grann och byta låt. Så godnatt med er och glöm inte att följa Blondinbellas blogg synnerligen noggrant! Hon är viktig. Jätteviktig. Roy, som är ett stort Blondinbella-fan, berättade i extas för mig igår att hon har en videoblogg på youtube.

---

EDIT: Nej, förlåt mig. Känner mig hemsk. Inte roligt att vara elak, och jag misstänker att jag innerst inne faktiskt beundrar henne. Blondinbella alltså. Faktiskt.