Som vanligt när jag är glad av någon anledning blir jag, har inte en aning om varför, någonstans där efter att benen överlyckliga dansar sin egen lilla dans där nere under skrivbordet och de glada trudeluttarna som Winamp alltid shufflar fram just under mina glada stunder (eller kan man spela självmordsmusik och jag uppfattar den ändå som en glad och somrig sång?) väldigt seriös och betänksam. Idag kom jag att tänka på musik. Och alla livsstilar som hör till, och att varje gång en liten söt fashionista med enfärgat långt, svallande hår berättar att hon gillar Sex Pistols låt Who killed Bambi? slår det alltid slint i huvudet på till exempel folk som gillar att kombinera rött/svart-rutigt med neonrosa hårstripor & ränder på alla bredder som finns och ett tredje världskrig bryter ut för hur kan en sådan som hon gilla deras extremt alternativa musik stil? Som om de äger punken och en människa som inte gillar nitar och skurna färger måste lyssna på Britney Spears och Gyllene Tider. Med mera.
Jösses. Jag blir så uppskruvad att jag tappar poängen. Men jag tror ni fattar? Att ha en vald stil; punk, hippie, moderiktig, you name it, gör väl inte att man blir bunden till en viss sorts musik? Herregud så värdelöst det här blir. Kanonkul.

Är det någon annan än jag som inte uppfattar My Chemical Romance som världens nya fjortis-gothband? Jag hoppas verkligen det.