Jag är på värsta möjliga humör. Ett sådant där humör när man sitter och stirrar framför sig och försöker låta bli att blinka, så att inte tårarna rinner över och man tappar självbehärskningen en gång för alla (varje gång det händer) och bryter ihop. Jag hatar den känslan, det finns liksom inget värre än att tappa kontrollen över sig själv. Jag kommer sluta som en riktig bitterfitta ikväll, om inte tjejerna lyckas muntra upp mig. Men troligtvis inte, eftersom mitt största problem jag har i huvudet är vikt & mina äckliga armar, och det lär inte bli bättre av en bunt söta tjejer runt mig. Tjejer som har rätt att äta precis vad som helst, utan att någon tänker: Den där ska väl inte äta mer, så tjock som den är.

Jag hatar, verkligen hatar, hatar hatar hatar detta vidriga kroppsideal tjejer utsätts för. Jag hoppas verkligen att killar uppskattar att de är killar. Är man kille är det okej att vara lite fet, det är ingen som bryr sig & det gör faktiskt ingenting om dina fula badbyxor halkar ner så att du visar lite för mycket av ditt håriga arsle & möjligtvis övriga paket. Som är lika hårigt som dina ben, din mage & ditt bröst, dina armhålor, din rygg & ditt ansikte.

Tänk om min bikiniunderdel skulle halka av helt när jag dyker & jag skulle råka visa upp en orakad fitta eller ha glömt att raka mig under armarna, så att alla kan glutta in i en djungel när vi spelar volleyboll. Eller om någon skulle se att jag glömt raka benen innan jag tog på mig kort-korta kjolen. Fy helvete, alltså! Och herregud vad äcklig jag är när jag är 50 och har en liten mustasch på överläppen. Ja fyfaan vad äckligt. Jösses.

Det är så jävla orättvist. Och jag har mer:
Kvinnor har lägre lön för samma arbete som en man gör, men större utgifter i samband med till exempel månatliga helvetesveckan. Bindor & tampisar är jävligt dyra, ska ni veta!

Kvinnor ska jämt & ständigt lukta gott, vara hela & rena och helst ha supersexiga, ultrafeminina spetsunderkläder vid knullet & männen har äckliga femdagarskalsonger med brunrand. Och helst av allt lukta svett också, vet ni, då blir vi jätteglada, vi tjejer.

Om en kille ligger med fem olika tjejer i veckan & skryter om det, är han en beundrad player. Ligger en tjej med fem olika killar på en vecka är hon slampig & mycket, mycket allmänt hatad.


Nu åker jag på tjejkväll i en långärmad tröja, det är bäst för någon att maten är god & filmerna bra.

Det finns en grej jag aldrig kommer att göra mot mina barn (om det blir några. Barn bajsar & skriker.) som mina föräldrar älskar att göra mot mig. Det kallas utpressning. De brukar utnyttja det faktum att jag inte har något körkort = sitter fast på den här ön och inte kan göra något åt det utan att pröjsa någon kamrat som ändå hellre vill supa än få bort mig härifrån.
Jag kallar det utpressning, och det hände alldeles nyss. Jag vaknade på jävligt fel sida idag, trött som fan och med en huvudvärk som kunnat golva en elefant. Och så sitter jag där och kollar på Scrubs för att muntra upp mig medan jag äter frukost, och så hör jag pappa börja gorma åpå i köket om att mitt rum är stökigt. Och efter 5 minuter tittar mamma in, och så kommer det: Hördu, det går nog ingen skjuss till bussen ikväll om du inte rett upp i rummet innan. Med den där malliga rösten hon alltid använder vid dessa tillfällen.

Som om jag inte visste att det är stökigt och fult, och som om jag inte alls hade tänkt på att börja städa.
Jag känner mig alltid så kränkt när de säger sådär. Så jävla orättvist! Bara för att mamma & pappa är ett par jäkla städhitlers behöver väl inte jag vara det? Dessutom har de namn på alla sina städningar, så att det ska låta som att det är jätteviktigt och som att de inte alls städar huset tre gånger i veckan. Måndagsstädning, onsdagsstädning, fredagsstädning. Helgstädning, julstädning, vårstädning, höststädning, sommarstädning, midsommarstädning, skolstädning, feststädning, åka-bort-städning, komma-hem-städning. Herregud. Och det är garanterat någon städning jag glömt.

Och till råga på allt fick jag skriva om halva inlägget. Den här dagen verkar inte blir bra; och nu har jag tryckt på någon knapp så att inte punkter funkar heller: Sådär ser punkterna ut nu: Och strecken::: Shift_knappen funkar inte heller! Vad är det här?

Jag känner mig rubbad. Alldeles kluven, varför ska jag alltid ha så himla svårt att bestämma mig? Det finns så mycket jag skulle vilja göra, men ingenting hör ihop och det är det sjuka. Jag vill genomföra min logistikutbildning och vara chaufför, jag vill bli pilot och jag vill samtidigt som jag arbetar med bilar och flygplan jobba med smink och kläder. Jag vill driva en modeblogg eftersom jag älskar kläder, fast jag bor på en fjuttig ö långt bort ifrån mode och framförallt pengar, den viktigaste faktorn som ska uppfyllas för att kunna hålla sig moderiktig och jag vill vara smal men jag vill ändå vara som jag är just nu. Vilket inte är direkt smal. Och som pricken över i:et vill jag gå i Petalax Gymnasie också, för att nästan alla mina vänner från högstadiet går där och för att jag saknar musiklektionerna och att få klä mig som jag vill, samt ha nagellack i skolan utan att bli utpekad och bombarderad med prickar. Och jag saknar att inte behöva känna mig som en utomjording för att jag har ett bra betyg i de ämnen mina klasskamrater har underkänt i (vilket betyder modersmål, engelska osv). Men jag vill gå på Vocana ändå. Såklart.
Jag vill ha städat och snyggt runt omkring mig också men jag hatar, verkligen hatar att städa. Det här är sjukt. Någon annan med samma problem? Knappast.

(fortsättning för den som orkar: Jag vill vara hårt sminkad för det klär mig, men jag vill vara naturlig också, för det klär mig. Jag vill ha en massa pumps med höga klackar, men jag kan inte gå i dem. Jag vill ha mindre bröst men jag vill ha större också. Jag vill ha blont hår men jag vill vara brunett också.)



Och just det, glömde nästan berätta att jag gärna skulle göra fotografkarriär också!

Jag har kämpat med den "ramen" i en timme, och det gick, men inte alls som i min guide. Jag känner mig trög. Och nu kommer det att bli en svart ram runt fanskapet också. Godnatt.

Jag är helt slut. De där ungarna tar kål på mig, men jag antar att det är mig det beror på. Den äldre blev skitsur på mig idag när jag inte lät honom stanna kvar och leka med alla dom andra barnen när vi skulle gå hem, den yngre tjurade mest över grillkorv och ville inte lägga sig. Men det blev inte mitt problem, för när jag äntligen kommit hem med dem och blandat till mut-oboyen kom deras mamma tillbaks och jag fick åka hem. En leverpastejmacka har aldrig smakat så gott som ikväll.
Och vet ni vad jag ska göra nu? Jag ska banne mig spela monopol! Och jag vill verkligen, verkligen har något sött. Jäklar!

Roy, jag saknar dig!

Jag har nyss varit till frissan. Det var inte roligt, för en gångs skull. Mitt hår va så jävla helvetes slitet att hon fick kapa av det vid axlarna så nu har jag typ världens fulaste kortaste hår. Bajs! Och dessutom, säg "fluff" åt den kvinnan och hon ger dig flufff. Och jag menar det. FLUFF! Mitt hår är annars det plattaste ever typ, men som sagt, fluff. Sprang hem till plattången och försökte få mig själv att låta bli att se ut som något gräsligt som hoppat ut ur Hairspray alldeles nyss. Jävlars.

Annars har jag typ fått lite jobb också, torsdag-söndag kvällstid och kanske någon timme på måndag, ska vakta ett par barn och jag är rädd. Men det är okej, jag har inget annat för mig och pengar är inte helt fel, särskilt inte med tanke på min kommande resa till vårt fosterlands kära huvudstad!