Ibland när jag sitter där kisande och spelar Harpan gång på gång på gång kan det dyka upp konversationer, gamla minnen och allt möjligt bara sådär inne i mitt huvud. Som ikväll. Jag upptäckte nyss att jag var med när emo fick sina första rötter i Finland, (som vanligt är det USA som kommit med något nytt påhitt. Jag undrar hur det kan vara så, att just USA kommer med något nytt och så tar hela världen efter?), eller iallafall i de här regionerna. Jag kommer ihåg den sommaren för ett par år sedan, jag var kanske runt 12 år, och var helt förälskad i Sugarcult. Så kom min amerikanska kompis på besök och hade med sig My Chemical Romance (Helena var den första låt jag hörde av dem) och därmed den nya livsstilen emo (som nu förvandlats till skällsord och blandats med ord som CP och bög). Jag minns våran diskussion, jag lovordade Sugarcult och min kompis skrattade, och skrev via msn, som också var något relativt nytt på den här tiden, till en av sina vänner i USA: Can you believe that they haven't even heard about emo yet? The closest we are getting to emo is SUGARCULT! (och sedan skratt i ett par hundra år). Ja, där ser man. Även en sådan ung person som jag (även om jeije kallade mig tant för ett par dagar sen, men så är han en sjuåring som bygger kojor av kuddar och filtar och soffbordet också) har varit med om någots begynnelse. Emo:ns (?) begynnelse.
Det här känns stort!