Skit också, min godisdag for iväg och gömde sig lika snabbt som mosters hund efter ett gevärsskott.. Innan han blev döv. Men inget illa om Dixi, jag kommer fortfarande ihåg hur roligt det plötsligt blev att åka till moster och hur extremt kul jag och min kompis Patricia hade när han sprang efter sin egen svans. Men till saken, jag antar att det inte gör speciellt mycket att det blev söndag med tanke på att jag verkar ha hunnit stoppa i mig en hel del onyttigheter redan. Beslutsångesten jag fick när jag skulle välja mellan en glass och en munk försvann snabbt när jag insåg att egentligen skulle jag väl nog kanske kunna ta både och. Så det gjorde jag. Och det känns inte riktigt bra.. Och jag vet inte vad jag ska göra nu. Det var liksom lättare när man kunde sitta där och fundera: Äta eller inte äta en munk?
Så jag får väl roa mig med de ton länkar Roy kastar på mig, saker han finner hysteriskt roliga (vilket de inte alltid är, även om Benjamin var rätt lyckad) men som faktiskt inte alltid är så kul. Som japanen som ovetande hade en kvinna i sin garderob. Sjukt men inte komiskt. Eller okej, kanske lite.

Jag är inte i form för bloggande idag... Kanske imorgon. Eller inte.

Jag dog. "Kanonkul" HAHAHAHHAHAHAAHAHHAHHAHHAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAh

Nyss hemkommen från en faktiskt lyckad barnvaktning, hade bara minstingen idag och det gick jättebra. Även om det började lite dåligt med ett stortjut när mamma och "jeije" (hans bror som har ett lite mer komplicerat namn i verkligeheten) åkte iväg.. men det ordnade sig med lite Star Wars på PS2. Som jag för övrigt är en hejare på, har fått prova på alla möjliga gubbar & ljussvärd och vet numera att Anakin och Kan Obi Wan (?) är favoriter i det huset.. Har även prövat på en sjuk lego-version av Star Wars, som verkligen inte var lika kul. Eller enkel. Och herregud, ungen är tre jävla år och är låååångt mycket bättre än mig på playstation (ja ka jelpl dejj!) och gameboy.
Efter vår lilla promenad och ett halvhjärtat saknamammaochjeije-gråtförsök förklarade pojken att han inte ville gå och lägga sig. Nehej, tänkte jag och trodde att loppet var kört men se nej, mutade med lite "mamma å jeije kommer snart hem och då vill de nog att du ska ligga i sängen", "okej", svarade ungen och så bytte vi blöja (JAG KAN!! torka bajs), på med pyjamas och borsta tänderna, inte världens enklaste men det gick, och så marsch i säng och två gonattsagor senare sov han som ett litet barn och var sötast i världen.
Och nu när jag kom hem, hungrig som en varg, väntade en lapp på bordet och en sallad i kylskåpet, den underbaraste upplevelse jag sett även om den visade sig innehålle både äckel-oliver och allergi-morötter. Men vad gör det om hundra år?

(Och ni anar inte hur länge det tog för mig att tänka ut slutklämmen på det här inlägget!)

Jag är helt slut. De där ungarna tar kål på mig, men jag antar att det är mig det beror på. Den äldre blev skitsur på mig idag när jag inte lät honom stanna kvar och leka med alla dom andra barnen när vi skulle gå hem, den yngre tjurade mest över grillkorv och ville inte lägga sig. Men det blev inte mitt problem, för när jag äntligen kommit hem med dem och blandat till mut-oboyen kom deras mamma tillbaks och jag fick åka hem. En leverpastejmacka har aldrig smakat så gott som ikväll.
Och vet ni vad jag ska göra nu? Jag ska banne mig spela monopol! Och jag vill verkligen, verkligen har något sött. Jäklar!

Roy, jag saknar dig!

Kalla mig elak, men jag lider av en snart oemotståndlig lust att tvätta händerna fria från barn. Det känns fel, jag ska ju dit imorgon också? Och på fredag. Och lördag. Och söndag. Gode gud. Ge mig glass.

Okej, jag har varit på något mamma påstod man kan kalla "arbetsintroduktion" och ungen verkar jättesöt, lite busig men söt. Är fortfarande väldans nervös för eventuella blöjbyten.. Men får man cash så får man. Det lät som att jag får dubbla timlönen på helgerna - och det mina vänner, resulterar i ett mycket bra arvode. Att skippa en helg på en villa som ändå blir varken alldeles rolig eller alldeles blöt för att håva in pengar är inget jag harmas över iallafall.. Och jag får se lågstadiets skolavslutning! =D

För 9 timmar sedan var jag Nyklippt & nervös. Aja. Jag vill ha bort blåsan på lilltån, den hindrar mig. Och gott folk; härmed rekommenderar jag varmt att undvika att cykla i diken. Det luktar nässlor..

Sen kan jag berätta att jag fått sommarjobbet, ett heltidsjobb, ordnat. Tack för hjälpen mamma! Som det ser ut nu verkar pengsen bara rinna in. Mums.

Jag saknar min kissi,

Vet ni vad som är skitcoolt? Tjejer som röjer gräs! Och att mina lår har fått eget liv och sitter och rycker lite random för sig själv. Skönt. Har nyss varit ute på en promenad, vandrade ca 4 km, förbrände ca 300 kcal enligt min stegräknare (HJÄRTA!!). Hade lust att svettas ihjäl i värmen, trodde det blåste jättekallt & var äckligt när jag skulle ut  för det kändes så när jag gick de typ 100 metrarna till frissan förr idag, så jag tog på mig en långärmad tröja och läderjackan, gick fem sekunder och skulle ha kunnat ånga bort. Så är det.

Men nu ska jag kanske kanske kanske tillverka mig en svalkande smoothie och bannas över mitt skavsår. Har en enorm blåsa på lilltån som började svida som fan på vägen hem, blir nog till att cykla ett par dagar i fortsättningen...
Skulle vilja dra på mig bikinin också, lägga ut en madrass på gräsmattan och steka ett tag men jag vågar inte, gräset är lite för långt för att jag ska känna mig trygg. Hata skråttan!


("En smoothie är ett måste varje vecka, varje dag."  - icakuriren.se. Inte helt fel; fettsnålt, nyttigt & svalkande.)

Jag har nyss varit till frissan. Det var inte roligt, för en gångs skull. Mitt hår va så jävla helvetes slitet att hon fick kapa av det vid axlarna så nu har jag typ världens fulaste kortaste hår. Bajs! Och dessutom, säg "fluff" åt den kvinnan och hon ger dig flufff. Och jag menar det. FLUFF! Mitt hår är annars det plattaste ever typ, men som sagt, fluff. Sprang hem till plattången och försökte få mig själv att låta bli att se ut som något gräsligt som hoppat ut ur Hairspray alldeles nyss. Jävlars.

Annars har jag typ fått lite jobb också, torsdag-söndag kvällstid och kanske någon timme på måndag, ska vakta ett par barn och jag är rädd. Men det är okej, jag har inget annat för mig och pengar är inte helt fel, särskilt inte med tanke på min kommande resa till vårt fosterlands kära huvudstad!

Var inne och struttade runt på Blondinbellas blogg för ungefär en minut sen (fråga mig inte varför! jag gillar inte den tjejen, men hon fascinerar mig. Eller nåt.) och hon pladdrar på om ett par billiga jeans hon köpt. Och herrejösses vilken lust jag får att handla kläder, främst byxor. Känner mig manipulerad. Kenzas nya nattlinne/sommarklänning lockar dock inte lika mycket.. Kanske för att den är ett nattlinne? Hmm.

Det här är verkligen skitkul!

Jag har nyss rivit mig på tummen så det blöder. Vad jag rev mig på? En grönsaksbiff.

Idag är en bra dag. Jag bloggar igen för jag orkar, jag behöver ingen mat och jag vet att idag, idag ser jag bra ut. Idag är jag inte tjock och ful, idag är jag fin. Till och med mina sunkkläder ser bra ut idag. Nu jävlar ska det cyklas!

Vaknade för en timme sen med halv 7-känsla, och var typ jätteallergisk. Låter som en elefant med knut på snabeln, och noll kontroll på snoret. Underbart. Träningsvärk i höfterna har jag också - kom inte och säg att promenader inte fungerar!
Idag ska jag också vara aktiv. Igår kändes super, och mina bakverk blev lyckade också (fullkornsscones & GI-vänliga muffins som nog inte blev så GI-vänliga ändå, igen).
Okej, ville bara bloggeliblogga lite sådär för känslans skull när jag ändå ansträngt mig för att piffa upp skiten och börja om, men nu ska jag måla mina naglar någon gräslig färg, funderar på ljusgrönt, cykla många kilometer, åtminstone 10 har jag bestämt mig för och sen ska jag handla frukt (förutsatt att Bergö Ahl har något annat än mögliga mandariner & bajskorvsbananer). 3 kiwi på 100 kcal! Tjilevippen.

Och en påminnelse, imorgon har jag varit utan chips&godis i en hel månad. Det, mina vänner, är en RIKTIG bravur!!

för jag vill att du ska veta hur mycket jag verkligen älskar dig, fast jag är elak utav helvete ibland. Men jag är en bitch, en surfitta, det går inte att komma ifrån. Men iallafall.
Jag satt nyss och hade en massa ord och meningar i mitt huvud och jag tänkte det här, det här ska jag publicera så att alla får läsa men plopp sa det (iallafall nästan), och ut kommer ingenting. Så jag sitter här och stirrar på skärmen och jag har inga klara ord, bara en hög med känslor.
Men jag kan tala om för dig att utan dig, skulle jag inte ha någon alls. Att veta att jag har dig är min styrka, det som gör att jag orkar tralla vidare som om allting faktiskt hålls ihop omkring mig och att jag orkar försöka, igen och igen och igen, varje dag. Jag kommer sakna dig som fan under de långa sommarveckor vi inte ses - jag saknar dig redan fast vi sågs senast igår - men jag kommer klara av allt som kan hända för jag vet att du finns, även om du är 120 kilometer bort från mig och Lars-Gunnar inte skulle ha en chans att orka ta mig till dig.
Förut idag tänkte jag printa ut en bild på dig också och rama in, jag tänkte kasta min välbevarade Kent-biljett och spara dig i stället, men printern ville inte och fick dig att se ut som en urvattnad Britney Spears. Men det gör inget, jag tänker inte glömma hur du ser ut. (igen)
Jag älskar dig, i massor. Du har mig, så länge du vill.

Nyss när jag ångade fram (känner mig alltid som ett ånglok när jag promenerar full fräs) med Foo Fighters - Cheer up boys (your make up is running), en synnerligen uppiggande melodi, dundrande i öronen ute på min dagliga (lögn) powerwalk runt Närkobacken som jag så fyndigt har döpt rundan till mötte jag ungefär på mitten av Nixvägen *vet* en äldre man som var påväg ut på promenad med sin hund, en liten grå valp av typ pudel. Söt. Och det som var så jävla underbart med den mannen var att han log mot mig när vi möttes - jag tror inte folk inser hur härligt det kan vara med bara ett litet leende när man möts, bara för trevlighetsskull! Alla är bara så jävla sura och tråkiga, som pojken jag mötte en liten bit efter. När jag tittade upp på honom vänder han genast bort blicken och se där, på med griniga uppsynen och öka stegen för att komma förbi så snabbt som möjligt. Fast det gjorde mig ingenting, för mitt huvud var fyllt med mannens leende och den söta hunden och det gjorde min dag (tilläggas kan är att det är min födelsedag idag och många personer har grattat mig, brytt sig en aning och det är också en av de bättre sakerna man kan råka ut för). Kalla mig töntig & alldeles-för-mycket-tänkande men det funkar så, och jag vet att jag inte är ensam om känslan. Jag menar, det är inte så himla tungt att titta upp och se lite trevlig ut när man möter folk, även om det är okända personer.
Och nej, mitt uppehåll är inte över men jag kunde inte låta bli att formulera ett litet inlägg i mitt huvud, och det där är en sak folk borde tänka mer på. Sådär annars har jag gjort ännu en ny blogg, men den är min min min och min och dessutom är namnet för töntigt för att visas offentligt, varför i helvete startar folk upp bloggar 3 april 2006 och skriver tre inlägg, och sedan lämnar namnet upptaget så att andra med samma namnidé - bättre blogg inte kan få en schysst chans att visa sig? Avsluta skiten, antingen bloggarmissfostret eller så blogg.se!
Imorgon blir det Tammerfors med underbara (NOTTTTTTTTTTTTTTTT) klassen och nu ska jag fortsätta min brödbakning.

I AM BACK ON MY FEET. Välkomna åter!