Imorgon börjar jag arbeta. Jag är nervös som en häst. Tänk om min boss kommer på att testa min finska? Då lär jag säkert ha resten av lovet ledigt..
Men jag går in mina röda skavsårsskor nu. Eller går och går, sitter in dem måste jag väl kalla det. Eftersom mina vita älsklingsskor blivit någonting i stil med pissgula under helgen (jag måste erkänna att jag har mina aningar, eftersom det där med att uträtta sina behov bakom en buske ute i det fria inte direkt är min grej och jag halkade ner med foten i vattnet när jag försökte tvätta mig) och de inte blir vitare vare sig efter en omgång i tvättmaskinen eller efter en halvtimme badandes i klorin antog jag att det kanske är dags att hitta ett par andra skor att använda. Och mina svarta ballerinas är sönder, converse passar sig inte riktigt till allting och jag inte är en höjdare på klackar fick jag rota fram mina lackröda fina (med svarta fläckar, alltid är det något som går fel med mina skor), glömma bort förra sommarens pina efter att jag försökt klä upp mig och promenera till Patricias konfirmationsfest (fick ett sjuhelvetes skavsår efter ungefär 100 meter och var tvungen att låta Roy bära mig/svärandes ta mig fram barfota) och ta de röda jävlarna i besittning, som min lärare jag hade sista perioden i skolan skulle ha sagt. Som han säger om allting. Att ta ett fordon i besittning. Att ta datorn i besittning. Och mycket möjligt, att ta Thomas Mannfolk i besittning.