Nya bloggen finner du här. Inga förebrående miner nu, tack. Jag vet att jag är en hopplösing. Lägg nya adressen på minnet nu & så hörs vi sen.

Vad hinner man göra på 30 minuter?

Jag googlade mig själv nyss. Det var inte jag, Gabriella West, som blev den första sökträffen. Nej, det var en töntig, okänd författare från Irland eller något. Och på bilder hittade jag såklart hennes bok. Men jag antar att det är bättre med en bok än en porrstjärna.. Eller?
Söker man på bara "gabriella" kommer det fram en massa bilder på Vanessa Hudgens från töntmusikalen High School Musical. Var är porrstjärnorna och modellerna som brukade  dyka upp förut?!

För övrigt har jag verkligen inte världens vackraste utsikt från mitt fönster just nu.. En lönnfet, hårig, rökande man endast iklädd handduk & träskor. Inte snyggt..

Sitter och deppar över att solen skiner, det känns liksom inte så bra att sitta inne på ett kontor framför en dator när jag lika bra skulle kunna ligga på stranden och bli brun & fin, men jag antar jag får satsa på BUS istället. Betydligt säkrare, står det överallt där brunhet diskuteras. Och visst. Jag vill vara säker. Absolut.

Jag kom på en grej nyss. När jag vaktade de två ungarna tidigare i sommar, sa sjuåringen åt mig en gång: Varför är vuxna så rädda för allting?
Jag hade sagt åt honom att ta på sig en tröja när vi gick ut så att han inte skulle börja frysa i blåsten. Och vet ni. Det där han sa stämmer. Exakt på pricken. Mamma är orolig när jag åker på danser & grejer, hon påstår att jag ska börja knarka. Vi diskuterade Rockperry & andra festivaler, och det enda hon kommenterade var drogerna. Hon suckade och klagade när jag tog på mig minikjolen & dubbla tights på högstadievintrarna och travade iväg 50 meter till bussen. 50 meter. Jag skulle hinna få blåskatarr på 50 meter. Eller, 100 meter, jag gick ju samma sträcka när jag klev av bussen hemma. Ja. Vuxna är rädda jävlar. Och jag är rädd för att bli vuxen.

Nu stänger jag för idag, om en stund grillparty med tjejerna, där behöver man iallafall inte vara vuxen & mogen. Efterlängtat!

Varannan-timme bloggning igång igen. Men jag har en blogg som det är meningen att jag ska blogga i, eller hur, så därför kan det inte spela någon roll att jag uppdater ofta. Eller är jag desperat? Det här var svårt.
Vilket jävla bloggträsk, som någon Kattis eller något sådant alltid kommenterar åt folk som nyss gjort nya bloggar (tro mig, jag vet).

Nu ska jag bara dammsuga min arbetsplats & sen ska jag spendera resten av mina timmar i anställning för dagen med att läsa Solo och pröva läppglanset man fick med. Kanske blogga lite, om jag råkar på något i mina ögon smaskigt. Heja!
Herregud vilket äckligt ord. Säg det högt, flera gånger, för er själva. Bloggbloggbloggbloggbloggbloggblogg. Det låter som något slemmigt, överkört djur.

---

Mannens erektion beror på ett överdrivet intag av persilja, sparris, kronärtskockor och skaldjur
-Aristoteles, filosof för en hel del år sedan

Behöver jag ens säga något? Kanonkul!

Något som brukar hjälpa mig mot matsuget är att baka. Så det gjorde jag. Scones, som jag tyvärr åt av själv men jag tror jag överlever.

Jag blev nästan tvungen till att titta på fotboll ikväll. Mamma ockuperade datorn & jag hade inte en blekaste aning om vad jag skulle göra utan den, så när jag bakat mina scones bänkade jag mig vid teven och bombarderade Roy via sms med frågor som "vilka är de gula laget?" och "varför får Ryssland vara med i EM men inte Finland?". Att Finland knappast ens har ett landslag vad jag vet spelar ingen roll, det är ändå orättvist. Det är helt obegripligt. Har alla glömt vad Ryssland gjort mot Finland? Och säkerligen andra länder i vårt vackra Europa? Räknas Ryssland till Europa ens?


Nej, jag är inte långsint. Inte alls.

En halvtimme kvar till matpaus. Jag sitter och läser en trevlig blogg jag slumpat fram på glife.se och har nyss ätit upp precis alla vindruvorna jag stoppat i väskan för att ha som mellis senare idag. Eller ja, alla utom en, men vem vill äta de ruttna? Mina näsgångar är stockade och jag funderar allvarligt på att ringa in till Radio X3m och be dem lägga av med sitt äckliga sommar-turné reklam. Jag blir galen på den där rikssvenska typen som bräker ur sig "Åminne" och "Malax", det låter så jävla fult. Det heter "malax". Inte "maaalaäx". Jävla tönt.

Bara så att ni vet läget.

Vet ni vad jag har lyssnat på de senaste dagarna? Jimmy Jansson. Jag minns när jag & Lotta för några år sedan var helt förälskade i killen, det måste ha varit på sjuan eller något sådant. Vi var rätt besatta faktiskt, satt och suckade över hur jättesupersöt han var och lyssnade på hans låtar om och om igen. När jag tog fram hans cd i förrgår eller något sådant och började lyssna förstod jag inte hur vi kunnat bli så galna i honom.. Även om han har rätt gulliga texter, men jag antar att det är det som är problemet. Förut, när jag var yngre, var det så lätt att säga vilket band man tyckte var solklart bäst. Som när jag tapetserade väggarna med Good Charlotte, ungefär som Kenza gör med Tokio Hotel nu. Skillnaden är bara att jag var typ 12 år gammal då & min favoritkanal på tv var MTV. Faktum är att jag satt klistrad framför musikvideona i dagarna i ända och jublade högt när "Boys & Girls" (Good Charlotte) spelades. Och jag bara äääälskade Billy.

Nuförtiden, när någon ber mig tala om vad min favoritlåt är blir det helt tomt och jag har inte en blekaste aning. Jag antar att det finns för mycket att välja på & dessutom lider jag av diverse beslutsångest med mera. Jag tror att beslutsångest är ännu ett i-landsproblem. Ungefär som ätstörningar och yrkesval.

Idag känns inte som en bra dag. Jag har absolut ingen lust att sitta här och lyssna på radio extrem i sex timmar & skriva ful reklam åt folk. Jag tror jag stänger en timme tidigare idag, tar moppen och åker till färjan, smätter upp en lapp på någon telefonstolpe & åker till Strandkiosken sedan. För att fråga om hon som äger stället har någon reklam åt mig. Det är det som mitt jobb handlar om. Reklam. Och ibland blir jag störtsäker på att jag valt helt fel utbildning, fast jag skulle aldrig byta skola, jag ska klara det jag påbörjat. Men det är så himla mycket jag vill hinna göra och jag blir ju inte precis yngre.. Ibland när jag tänker på att jag fyller 18 inom mindre än ett år och tänker på alla saker jag vill göra innan jag dör blir jag helt upprörd, det känns som om jag håller på att bli galen, jag vill inte bli 30+ och tänka att det snart är försent att föröka sig & få rynkor och ryggont och gå där och se på alla ungdomar som får vara unga & bete sig som unga. Det enda som får mig att inte bryta ihop helt är tanken på att om jag hamnar i någon sorters depression och blir sjuk, slösar jag bort ännu mer tid som aldrig kommer tillbaka. Det är så jävla orättvist.

Vet ni vad? Jag kommer att bli en av de där vuxna som sådana som jag, i min ålder, tycker är så pinsamma. Såna som fortfarande försöker klä sig ungt & flickigt och översminka sig och festa med 15 år yngre personer. Och vet ni vad igen? Jag är garanterat en sådan person som komer att få en 30-års, 40-års, eller medelålderskris. Eller kanske alla tre. Mycket möjligt, faktiskt.

Om min syster läser det här kommer hon att hata mig. Hon är 12 år äldre än mig, snart 30 & skitkul. För det finns ju faktiskt undantag. Som min syster.

så valde mamma alternativ b (hotar med att jag måste betala alla skor själv, vilket också resulterar i att vi sätter kursen hemåt eftersom jag är ytterst pank.). Verkligen oschysst.

Tänk alltid efter noga i butiken. Jag säger bara det. Har suttit och lurat runt på olika kameror ikväll, och jag tänker tillbaks på den dagen jag skulle köpa min digitalkamera. Jag var så jävla dum. 100ege hade jag att spendera, och spenderade gjorde jag, på det sämsta jag kunde hitta. Nikon Coolpix L10. Jag kommer ihåg när vi stod i TopTen på Anttila och jag såg en kamera, en röd en, kanske Samsung. 7,1mpixlar, en jättebra kamera för den prisklassen såg jag senare på internet. Och jag grämer mig fortfarande, hade jag bara väntat en enda jävla vecka till hade jag haft den kameran nu. Men nej, jag ville ju ha en kamera nu. Jag skäms. Jag har beslutat mig för att investera i ett stativ, gängorna lär ju passa i alla kameror och min kamera fixar nog närbilder & annat rätt bra, bara jag står stilla, läänge. Jag har tittat runt på en del sidor ikväll och lärt mig, hur intressant som helst!

Till hösten köper jag kanske den på bilden nedan, en Samsung S760 (kostar 93€ just nu på cyberphoto.fi) eller så kör jag på en dyrare variant. Det beror på.

Idag har jag ätit chips.

Herregud vad den här dagen går snabbt. Har suttit här i en och en halvtimme nu redan sen matpausen, bara en och en halv kvar då. Jag är törstig och ångrar verkligen att jag köpte torkad frukt istället för glass.. Har ätit så mycket torkad frukt på sistone så jag börjar bli lite jävla trött på det.

Jag har en massa idéer jag skulle vilja ha genomförda här på infopunkten, men jag misstänker att det mesta är för dyrt och så vidare. Men jag skulle faktiskt gärna uträtta något här. Jag inväntar iallafall nya tuschpennor från kommungården i Malax så att jag kan göra en ny skylt, den gamla är så himla ful och syns knappt.

I helgen är det midsommar, gott folk! Det blir Skaftung för mig, åker väl dit imorgon kväll bara jag lyckas få tag i bussen. Får tvinga mamma att skjussa mig, jag har ingen aning om hur det ser ut i Långåminne och det är där någonstans jag ska på bussen. Sen får vi ju hoppas att mamma pröjsar för biljetten också, mitt konto är ganska sådär tömt efter förra helgen..

Men nu ska jag fördriva lite tid med att drömma om diverse skor, ett par låga vita converse till exempel och de svarta, halvmatta pumpsen med perfekt hög klack som bara tycks existera inne i mitt huvud. När jag var hos min syster i Helsingfors, där man tycker att de borde ha ett utbud på klackar till och med åt mig, hittade jag inga fast vi var inne varenda skoaffär vi såg. Jag menar, inte tänker jag betala hur mycket som helst för ett par skor heller. Kanske senare, när jag blivit Finlands största bloggare och företag skickar mig gratis grejer och betalar för att jag ska skriva lite fina ord om dem. När tror ni det händer? Jag har mina misstankar om aldrig. Sorgligt men sant!

Jag hatar Finland. Finland är alltid efter med allt. Utländska webaffärer levererar aldrig till Finland. Alltid till Sverige, men aldrig till Finland. Alla biofilmer kommer först till Sverige. Varför är det så?
Converse.com skickar ut sina skor till alla andra länder i norden, men inte till Finland! Herregud, de leverera till och med till Tjeckoslovakien!!

Vet ni vad jag inte tycker om? När man på berusad.org (österbottens egen personsökmotor) efter en dans eller annat party får en massa vänförfrågningar av folk man inte känner. Och så tänker man: Vad i helvete har jag sagt och gjort mot någon nu?

Det känns inte helt lugnt.

Nya jobbet gick bra. Jag var sysselsatt i ungefär 2 timmar allt som allt, resterande 4 spelade jag Harpan och kollade busstider. Och spelade Harpan. Under de två arbetande timmarna hann jag bli informerad om mina uppgifter, ta emot två telefonsamtal från Malax angående ett användarnamn, hänga upp en lapp det stod WC på, göra en prislista på böcker och hänga upp en affisch från decibel.fi. En sak som hände var dock rätt lustig. När fritidssekreteraren kom med några böcker och grejer åt mig bad jag honom hjälpa mig med användarnamnet (eftersom jag för allt i hela helvetet inte kunde förstå vad jag skulle göra med det) och när jag tagit fram internet och skrivit in "p" i fältet för nätadresser visade rullmenyn en så underbar hemsideadress som www.pornoriver.net. Det kändes lite pinsamt att det skulle hända mig precis när karln stod strax bredvid mig, med tanke på att jag faktiskt inte varit inne och porrsurfat på jobbets dator. Och så väcks frågan: Vem är det då? Och jag har mina aningar. Men jag tänker inte hänga ut någon på internet.. Hahaha. Jag säger bara bergatrollet.

Och mamma och pappa är påväg hem, så nu får jag allt börja städa upp efter helgen. Lyckades ha sönder ännu ett glas (och hur ska jag förklara champagneglaset jag smällde foten av i fredas för mina extremnykterister till päron?) när jag plockade ur diskmaskinen så nu är jag tvungen att springa omkring med mammas blommiga träskor, jag är för hungrig för att dammsuga. Och på tal om hunger, hade skrivit en lista på vad jag skulle handla efter jobbet men så hade jag missat att jag slutar ungefär en halvtimme efter att butiken stängt, så nu blir det makaroner med ketchup och en förhoppningsvis inte rutten potatissallad. Mums.

Okej, hittade en lugn stund. Sitter och väntar på att Kissi ska komma och hämta mig, ska åka till Emma & Cecilia på kaffebjudning och ge dem presenter för att de orkat gå till kyrkan några söndagar i vinter. Jag är inte konfirmerad, och det stör mig inte, utom att jag gick miste om alla presenterna, för att inte tala om pengarna!
Men till saken, SÖU-rock i Molpe nu i helgen:

På fredagen var Lotta och Eivor här största delen av  dagen, mot kvällen innan Molpe hade vi ett litet grillparty med Kim och Jonas och en sen Patrick. Sen kom taxin, vi kom till Molpe, jag hittade Henski alldeles ensam utanför ingången och gick med honom för att han inte skulle vara så allena. KBHB spelade, Daniella var som vanligt helt underbar när hon sjöng och det var hela bandet! Jag hoppas de går långt.
När de spelat klart gick jag bara runt hela kvällen med massa gamla kompisar, så himla kul att träffa dem igen! När mina bergökamrater gått och lagt sig satt jag i ett båthus med några molpebor med flera och gick hem med min kompis Daniel  för att slippa tältet.

På lördagen tvingade jag herr Sundén att skussa mig hem en sväng för att vattna blommor och duscha, Kim, Eivor och Lotta följde med också och när vi var klara åt jag ett knäckebröd och precis då satte krabbisen in, men det är okej. Ville bara dö lite sådär.
Tillbaka i Molpe satte vi oss utanför tältet och började igen, senare en pizza på mölle som vi hamnade att vänta på i en timme.
Och sen. Sen kom min Roy och det var på tiden! När vi är ifrån varandra bråkar vi (läs:jag) alltid och blir sura (läs: jag blir sur på honom) på varandra för minsta lilla.. Och jag klöste Roys kompis men det gör inget för han är dum. Dumdum! Försökte följa med dem till Abc eller något också men ville hellre se LASSE ERIKSSON, blev utkastad ur bilen och asförbannad på Roy. Och det var det som inte borde ha hänt, jag började dricka alltför mycket och mycket kort efter Lasses underbara uppträdande låg jag i gräset bakom tälten och spydde. Skönt. Klockan var väl knappt 23 när Roy kastade in mig i bilen och vi (han, jag & bröderna Grannas!) åkte hem till mig. Hur pinsamt är inte det? Dessutom hamnade vi att vänta på färjan över till Bergö och under den tiden hann jag bli våldsamt attackerad av en vildsint fågeljävel.

Lyckades få ut min ilska över Kissi under kvällen också, men det är upprett och vi är kåmpizar igen. Nu konfirmationskaffe!

Åååååå herregud, ge mig en tidsmaskin någon? Skulle kännas lite jävla bra att dra tillbaks tiden till en sisådär igår vid 15-tiden när solen sken, krabbis gick över och alla var glada.

Okej. Nu fick jag konfirmationsbråttom så jag gör min tillbakablick på helgen senare, dock blir den inte alltför detaljerad eftersom jag fått veta att min syster har hittat bloggen. Det gör mig lite nervös faktiskt. Men senare!

Exakt. Vad i helvete har hänt med alla normala människor? Bara för att några töntar springer omkring på en gräsplan och jagar boll blir hela världen hysterisk OCH, icke att förglömma, FINLAND ÄR INTE ENS MED. Har Finland ens ett fotbollslag? Föga troligt.


Roy är en av de töntar som sitter klistrade vid teven. Jag har aldrig hört honom prata sport eller överhuvudtaget vara lite intresserad. Men nu! Jag frågade honom hur det kommer sig att han plötsligt blivit sportfåne bara sådär, och så kommer svaret: "Men bara em/vm!" Vadå bara em och vm? Roy, lilla gubben, du vänder kappan efter vinden. Swisch, sa det.

Det märks att jag tappat min dygnsrytm. Var så slut efter min lilla tripp att jag sov ett varv runt klockan inatt, och se där så sitter jag här och gluttar, pigg som ett svin och utan något att göra. Min axel bränner, som alltid när jag suttit med ryggen krökt som en hösäck/gammal tant och inte orkat sitta rakt, sådär som ungdomar nuförtiden alltid borde sitta så att vi inte tvinar bort under alla våra timmar sittandes framför datorn. Tekniken, tekniken. Ack, ack.

Jag googlade mig själv alldeles nyss. Det finns tydligen rätt många som haft oturen att bli döpta till Gabriella, detta svårskrivna och ytterst svåruttalade namn. När jag presenterar mig blir det alltid ett sludder och jag riktigt ser hur min åhörare hårt koncentrerar sig för att ta reda på vad jag faktiskt sa, och efter en kort stunds eftertanke kommer alltid frågan: "Camilla?" Och jag svarar med ett förtvivlat leende nej, och försöker återigen berätta mitt namn. Det är en utmaning i sig. Men tillbaks till googlet, det finns tydligen allt från framgångsrika Gabriellor som gett ut böcker till efterblivna bloggare som jag och barn som blivit handikappade för livet av någon jävligt störd förälders misshandel.

Jag har förresten funderat på att bli modebloggare. Men jag tror att min ytterst karakteristiska (det tog ett tag att skriva det där ordet ska ni veta) näsa sätter stopp för den drömmen. Det går liksom inte att posera med min näsa. Den är i vägen. Alltid. Men pluta kan jag!

Idag tog jag ut min nya cykel (numera döpt till Berta Jupiter efter min mormors andranamn, som ett minne. Eller ja, inte Jupiter då. Men Berta. Ni fattar?) på jungfrutur. När jag kom hem igen höjde jag sitsen.