Idag känns inte som en bra dag. Jag har absolut ingen lust att sitta här och lyssna på radio extrem i sex timmar & skriva ful reklam åt folk. Jag tror jag stänger en timme tidigare idag, tar moppen och åker till färjan, smätter upp en lapp på någon telefonstolpe & åker till Strandkiosken sedan. För att fråga om hon som äger stället har någon reklam åt mig. Det är det som mitt jobb handlar om. Reklam. Och ibland blir jag störtsäker på att jag valt helt fel utbildning, fast jag skulle aldrig byta skola, jag ska klara det jag påbörjat. Men det är så himla mycket jag vill hinna göra och jag blir ju inte precis yngre.. Ibland när jag tänker på att jag fyller 18 inom mindre än ett år och tänker på alla saker jag vill göra innan jag dör blir jag helt upprörd, det känns som om jag håller på att bli galen, jag vill inte bli 30+ och tänka att det snart är försent att föröka sig & få rynkor och ryggont och gå där och se på alla ungdomar som får vara unga & bete sig som unga. Det enda som får mig att inte bryta ihop helt är tanken på att om jag hamnar i någon sorters depression och blir sjuk, slösar jag bort ännu mer tid som aldrig kommer tillbaka. Det är så jävla orättvist.

Vet ni vad? Jag kommer att bli en av de där vuxna som sådana som jag, i min ålder, tycker är så pinsamma. Såna som fortfarande försöker klä sig ungt & flickigt och översminka sig och festa med 15 år yngre personer. Och vet ni vad igen? Jag är garanterat en sådan person som komer att få en 30-års, 40-års, eller medelålderskris. Eller kanske alla tre. Mycket möjligt, faktiskt.

Om min syster läser det här kommer hon att hata mig. Hon är 12 år äldre än mig, snart 30 & skitkul. För det finns ju faktiskt undantag. Som min syster.