Det märks att jag tappat min dygnsrytm. Var så slut efter min lilla tripp att jag sov ett varv runt klockan inatt, och se där så sitter jag här och gluttar, pigg som ett svin och utan något att göra. Min axel bränner, som alltid när jag suttit med ryggen krökt som en hösäck/gammal tant och inte orkat sitta rakt, sådär som ungdomar nuförtiden alltid borde sitta så att vi inte tvinar bort under alla våra timmar sittandes framför datorn. Tekniken, tekniken. Ack, ack.

Jag googlade mig själv alldeles nyss. Det finns tydligen rätt många som haft oturen att bli döpta till Gabriella, detta svårskrivna och ytterst svåruttalade namn. När jag presenterar mig blir det alltid ett sludder och jag riktigt ser hur min åhörare hårt koncentrerar sig för att ta reda på vad jag faktiskt sa, och efter en kort stunds eftertanke kommer alltid frågan: "Camilla?" Och jag svarar med ett förtvivlat leende nej, och försöker återigen berätta mitt namn. Det är en utmaning i sig. Men tillbaks till googlet, det finns tydligen allt från framgångsrika Gabriellor som gett ut böcker till efterblivna bloggare som jag och barn som blivit handikappade för livet av någon jävligt störd förälders misshandel.

Jag har förresten funderat på att bli modebloggare. Men jag tror att min ytterst karakteristiska (det tog ett tag att skriva det där ordet ska ni veta) näsa sätter stopp för den drömmen. Det går liksom inte att posera med min näsa. Den är i vägen. Alltid. Men pluta kan jag!

Idag tog jag ut min nya cykel (numera döpt till Berta Jupiter efter min mormors andranamn, som ett minne. Eller ja, inte Jupiter då. Men Berta. Ni fattar?) på jungfrutur. När jag kom hem igen höjde jag sitsen.