Nyss hemkommen från en faktiskt lyckad barnvaktning, hade bara minstingen idag och det gick jättebra. Även om det började lite dåligt med ett stortjut när mamma och "jeije" (hans bror som har ett lite mer komplicerat namn i verkligeheten) åkte iväg.. men det ordnade sig med lite Star Wars på PS2. Som jag för övrigt är en hejare på, har fått prova på alla möjliga gubbar & ljussvärd och vet numera att Anakin och Kan Obi Wan (?) är favoriter i det huset.. Har även prövat på en sjuk lego-version av Star Wars, som verkligen inte var lika kul. Eller enkel. Och herregud, ungen är tre jävla år och är låååångt mycket bättre än mig på playstation (ja ka jelpl dejj!) och gameboy.
Efter vår lilla promenad och ett halvhjärtat saknamammaochjeije-gråtförsök förklarade pojken att han inte ville gå och lägga sig. Nehej, tänkte jag och trodde att loppet var kört men se nej, mutade med lite "mamma å jeije kommer snart hem och då vill de nog att du ska ligga i sängen", "okej", svarade ungen och så bytte vi blöja (JAG KAN!! torka bajs), på med pyjamas och borsta tänderna, inte världens enklaste men det gick, och så marsch i säng och två gonattsagor senare sov han som ett litet barn och var sötast i världen.
Och nu när jag kom hem, hungrig som en varg, väntade en lapp på bordet och en sallad i kylskåpet, den underbaraste upplevelse jag sett även om den visade sig innehålle både äckel-oliver och allergi-morötter. Men vad gör det om hundra år?

(Och ni anar inte hur länge det tog för mig att tänka ut slutklämmen på det här inlägget!)