Nyss när jag ångade fram (känner mig alltid som ett ånglok när jag promenerar full fräs) med Foo Fighters - Cheer up boys (your make up is running), en synnerligen uppiggande melodi, dundrande i öronen ute på min dagliga (lögn) powerwalk runt Närkobacken som jag så fyndigt har döpt rundan till mötte jag ungefär på mitten av Nixvägen *vet* en äldre man som var påväg ut på promenad med sin hund, en liten grå valp av typ pudel. Söt. Och det som var så jävla underbart med den mannen var att han log mot mig när vi möttes - jag tror inte folk inser hur härligt det kan vara med bara ett litet leende när man möts, bara för trevlighetsskull! Alla är bara så jävla sura och tråkiga, som pojken jag mötte en liten bit efter. När jag tittade upp på honom vänder han genast bort blicken och se där, på med griniga uppsynen och öka stegen för att komma förbi så snabbt som möjligt. Fast det gjorde mig ingenting, för mitt huvud var fyllt med mannens leende och den söta hunden och det gjorde min dag (tilläggas kan är att det är min födelsedag idag och många personer har grattat mig, brytt sig en aning och det är också en av de bättre sakerna man kan råka ut för). Kalla mig töntig & alldeles-för-mycket-tänkande men det funkar så, och jag vet att jag inte är ensam om känslan. Jag menar, det är inte så himla tungt att titta upp och se lite trevlig ut när man möter folk, även om det är okända personer.
Och nej, mitt uppehåll är inte över men jag kunde inte låta bli att formulera ett litet inlägg i mitt huvud, och det där är en sak folk borde tänka mer på. Sådär annars har jag gjort ännu en ny blogg, men den är min min min och min och dessutom är namnet för töntigt för att visas offentligt, varför i helvete startar folk upp bloggar 3 april 2006 och skriver tre inlägg, och sedan lämnar namnet upptaget så att andra med samma namnidé - bättre blogg inte kan få en schysst chans att visa sig? Avsluta skiten, antingen bloggarmissfostret eller så blogg.se!
Imorgon blir det Tammerfors med underbara (NOTTTTTTTTTTTTTTTT) klassen och nu ska jag fortsätta min brödbakning.

I AM BACK ON MY FEET. Välkomna åter!